Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Vinkar honom till sig, fattar hans hand, med rörelse.)
Min älskling — o! här våra vägar skiljas!
Ej milda stjernors, — svag, förirrad viljas
Bud sammanförde dem. Låt sårad dufva fly
Till okänd dal igen från etherns ljusa sky;
Men kungsörn sträcke åter ut sin vinge,
Och till sitt ödes höga rymd sig svinge!
Den ungdom, som oss flyktigt här beskärs,
De rosor, som så kort åt oss här lånas,
Den smula skönhet, som så lätt utplånas
Af årens hand och fort af sorgen tärs —
Dem ser du här ej mera innan kort,
Och glädjebägarn, hvarvid nu du dröjer,
När blomstrens fägring den ej mer förhöjer,
Du ledsnad, vredgad kastar från dig bort.
O! låt mig, då jag ännu älskad är,
Och medan ljufva minnen än mig följa —
Låt mig i barndomsdal’n min skugga dölja.
(gråter.)
Der allt du mist, — hvad återstår dig der?
Att dö! — O! ljufva tröst i saknan’s qval,
Om mig till slut af ödet blir förunnadt
Att dö för dig, då jag ej lefva kunnat
För dig, min älskling, här i sorgens dal!
När jag försvinner, o! hvad är det mer? —
En flyktig suck, som ohörd dött i vinden,
En liten tår, som runnit ner för kinden,
En trampad blomma bland de tusen fler!
På qvinnor se’n din kärlek icke spill:
O! skänk den hel åt dyra fosterjorden,
Åt lyckan, friden, sällheten i Norden;
Vet, att du dem, och ensamt dem, hör till!
När då du älskad ser dig dag från dag
Allt mer, då vet: hvart lof ditt öra hinner,
Hvar tacksam blick, som tjusad mot dig brinner,
Det är din älskling — det är jag — är jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
