- Project Runeberg -  Erik den fjortonde. Sorgespel i 5 akter /
39

(1873) [MARC] Author: Johan Börjesson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EKIK (slutande henne i sin famn).

Kom, min Katrina, nu, kom till mitt trogna hjerta!

’SS. Högsta lycka föds ur stundens djupsta smärta.

I qvällen, som har tändt din ljusa stjernas lopp,

SIS fagra hufvudet, slå klara blicken opp;

I ögnasigte tag den Verld, som du skall pryda,

Och den, från nu jag dömt vid dina fötter lyda,

Oc"h. nu sin drottning går sin första hyllning ge.

(Han förer henne framför holfolket, som visar sin underdånighet med olika miner.)

X allä mina och min kronas tjenare!

Vi "vilje alltså nu ej någon tid förlora.

0 ån, flygen kring mitt land! Dess alla gamla, stora,

Dess höga ätter, samt hvar riddersman och fru

1 bjuden skyndsamt till vårt höga brölloppnu;

Der festligt, konungsligt vi vilja alla gästa. —

Vid dess tillredelser I gören edert bästa!

Kådfrågen all er smak och släppen lös och fri
ÄH er uppfinningskonst, all smula fantasi,

8om kan belöpa sig på eder lott, att prakten
Må likna skönheten och svara emot makten.

(Till Jagelloniea.)

Och, min furstinna, ni välkommen var också!

Der skall en stol för er — der ner om äfven stå.

Körr skönheten och kärleken ju hade
Sitt tempel och sin dyrkans tron också.

Dit kommo tjusta hjertan och nedlade
De offer, goda gudar ej försmå.

Och såsom gudar men niskorna glade
Och sälle voro uppå jorden då,

Snart skulle dessa sköna välden grusas;

Man ville icke dyrka och förtjusas.

Det templet vill jag utur gruset höja
Och troget tända offerflamman der;

Och knän jag vill inför dess gudom böja,

Som lifvets största, skönsta lycka är;

Och vid dess välbehag jag vill mig nöja,

Som himlens nåd i jordens fröjd beskär —

En evighet till ögonblickets rike,

Som lyfter menskan opp till gudars like.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:36:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bje14/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free