Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur den jag gick af ödets stormar ryckas —
O, göm mig åter i din kända hamn,
Att bergad undan vindarna, som ila
Uppå min lefnads stormupprörda haf,
Jag här må få det trötta hjertat hvila
Uti det skygd mig först Försynen gaf!
KATRINA.
Du, suck af fröjd och åter suck af smärta,
Du doft utaf min kärleks blomstervår,
Du dag af saknad, längtan i mitt hjerta,
I minnets natt mitt löje och min tår;
Själ af min själ och anda af min anda,
I den jag åter tjuses, åter ler —
Kom låt oss våra enta väsen blanda
Uti den kyss, jag får och den, jag ger. (Hysser sonen.)
GUSTAF.
J stjernor, som den väna blicken sänkten
Från barnets himmel ner. i hemmets frid,
Som ljus, som hopp, som ledning än mig skänkten
På öde stig och i bekymrens strid;
I klara blickar, som Försynen låter
Igen mot tjusadt, tåradt öga le —
Jag hälsar er, välsignar eder åter
Uti de kyssar, jag får ta och ge. (Kysser hennes ögon.)
KATRINA (fattande hans båda
händer och betraktande honom).
Hur stor, hur skön! Jag ofta gick om våren
I skogen, såg unggranens nya topp;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
