Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då tänkte jag med ögat skumt af tåren:
”Hur högt har’ nu min älskling skjutit opp?”
Nu njuten, mätten er, Förtjusta blickar,
Af mina suckars, mina tårars lön,
När här naturn den stolta modren skickar
En son igen, så älsklig, stor och skön.
GUSTAF.
När jag om hösten ensam gick i skogen,
Och löfven falla såg för kulen vind,
Då sade jag, mitt barndomsminne trogen:
”Hur mången blomma väl från moders kind
Har tiden redan skördat?” — Gladt och fägnadt
Mitt öga ser, att genom sorgens dag
En buld natur med skonsam hand har hägnat
Från flydda år så månget huldt behag.
KATRINA (till dottern).
Och du mitt ljus vid mulna dagars möte,
Du dagens stråle i mitt skumma bo,
Du ömma famn, du huldt förtrogna sköte,
I dem jag mina tårar fått förtro,
Du trogna vän, du ömma, vackra dotter,
Du ljusa vinge af min lefnads flykt —
Kom, dela engång ödets bättre lotter,
1 brodersfamn till modersbjertat tryckt.
(Sluter dem båda i sina armar.)
SIGRID (slående armarna om brodern).
Min saknad du, som ömt med saknan deltes,
Du tankens ankar i all storm och nöd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
