Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ler åter i kokning. Oxidulsalterne äro
svarta eller purpurfärgade och framte i
allmänhet samma färgnuancer, som
raan-eanoxidsalter; de smaka rent
sammandragande utan all inblandning af
metalliskt , deras upplösningar oxidera sig
mindre lätt än oxidsalternes och kunna
deri-genom bättre afdunstas än dessa.
Oxi-dulen ger i allmänhet lösliga och
olösliga salter med samma syror som oxiden.
Bland salterne utmärker sig
detflusspats-syrade för sin sköna purpurfärg och de
flusspatssyrade dubbelsalterna med kali,
natron och ammoniak med en blek
rosen-S»lUr färg. — Sjelfva molybdensyran är basisk
““J“°"mot starkare syror, hvars sura smak den
»yr» Ulltill det mesta förtager och förbyter till
“***• en sträf sammandragande, hvari man
icke skulle förmoda att en syra vore
basis. Jag har beskrifvit åtskilliga af de
salter hvari molybdensyran är basis. Surt
vinsyradt kali är det bästa sura
lösningsmedel för molybdensyra, sedan den är
glödgad. De öfriga syrorna förena sig
icke dermed annorlunda än då den är
nyss fälld ur en upplösning. I ett
sådant tillstånd fäs den ren endast på det
sätt, att molybden eller dess oxia löses
i svag salpetersyra och den klara
lösningen afdunstas i lindrig värme till dess
den coagulerat sig till en tjock massa,
som blandas med vatten och silas. Den
så erhållna syran utgör ett för känseln
BIS mo* lent pulver af oändligt fina kristallfjäll,
lybdea- Den håller intet chemiskt bundet vatten,
oxid. __ j)cn fria föreningen, som man hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
