Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anm. De båda tandljuden p och ö, hvilka i
fornnordiskan, likasom i de flesta andra germaniska fornspråk, hafva
en så vidsträckt användning, saknas i målet, likasom i vårt
nuvarande svenska tal- och skriftspråk, samt äro ersatta med
t och d. — Några medljud, som skriftsvenskan skulle sakna,
förekomma icke i målet, ej ens det s. k. tjocka 1, som i de
flesta andra nordiska dialekter spelar en vigtig rol. — De i
svenskan vanliga, men alldeles onödiga tecknen c och q, x,
z och fv såväl som det öfverflödiga w har jag ansett vara
bäst att undvika vid skrifvandet af målets ord.
De anmärkningar, som nu närmast följa, göras
angående hvar särskild konsonant, så framt dess bruk afviker
från skriftsvenskans användning af samma medljud, dock icke
i de fall, då sådant åstadkommits genom en annan
konsonants inverkan, hvilket längre ned skall framställas, då fråga
blir om konsonantförbindelsor. De konsonanter, om hvilka
icke något särskildt nämnes, brukas i målet alldeles lika som
i svenskan.
§ 34. <fl såsom slutljud efter vokal bortlemnas ofta
t. ex. stå sv. stad, bro sv. bröd, me sv. med, kva sv. hvad,
bruna sv. brånad, bå sv. bad (vb.); deremot: bad (subst.),
vid, fråd, bod =: sv. bad, ved, (fragga), bud.
Samma benägenhet att bortkasta slutljudande d efter
vokal visar äfven svenska talspråket. Likaså många
dialekter jfr Ruszwurm II s. 297, Widmark s. 7, Sidenbladh §
19, Linder § 84, Upmark § 19, Djurklou s. 7, Hof s. 41,
Hyltén-Cavallius s. 5, Colliander s. 19, FIolmberg II
s. 61, Kalén s. 2, Aasen N. Gr. §§ 33 och 59, Ivok § 61.
Deremot tillsättes någon gång d såsom slutljud och det
ej blott efter vokal t. ex. spöud, sv. spö, fsv. spöödh, knéd
(sällsynt), sv. knä, stöd, sv. sto, fsv. stoj), heimand 1. himmand,
sv. hemman, lakand, sv. lakan. Likaså stundom i skriftsven-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
