Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skan efter vokal t. ex. träd för trä, och i danskan ganska
ofta efter konsonant t. ex. mand, sind, uld, snild.
I supinum af 2:dra svaga konjugationens lista klass,
af 3:dje svaga konjugationen samt i supinum af några få
starka verb står d i ändeisen i st. f*. t. Jfr formläran.
§§ 35 och 36. g* och li uttalas i Raseborgs vestra
härad, Pernå härad, med undantag af Mörskom socken, samt
Pyttis socken af Kymmene härad vekt framför alla veka
vokaler och det ej blott då dessa medljud äro förljud, utan
ock inne i orden. Deremot i landskapets medlersta del,
Raseborgs östra härad, Helsinge härad samt Mörskom
socken af Pernå härad, ljuda dessa konsonanter alltid hård t
äfven framför de veka sjelfljuden. Förhållandet mellan dessa
bägge uttal är på följande sätt framstäldt af Sä ve (Uppl.
om Dalm. sid. 286): „I den uräldsta forntiden uttalades alla
konsonanter — således äfven g och k — lika och med sitt
hårda naturliga ljud framför alla vokaler, icke mindre
framför dem, vi nu kalla hårda, än framför de lena, m. e. o.
denna skilnad fanns icke då. Grekiskan, Gotiskan och
förmodligen äfven Nordiskan och det Latinska språket följde i
forntiden denna lag: Tyskan, Engelskan (endels) och
Gotländskan 16) och till en del äfven Danskan följa honom ännu.
16) wEnsam bland alla nordiska tungor!" tillägger han inom
parentes. Såsom af det ofvanstående synes, delar Nyländskan (i medlersta
landskapet) detta företräde med Gotländskan, hvilket naturligtvis Säve då icke
kunde veta af. Likaså var icke heller Ruszwukms arbete „Eibofolke“ vid
den tiden (1852) utgifvet, enligt hvilket (II s. 297) g och k i estländska
svenskan städse uttalas med hårdt ljud. — Denna märkeliga
öfverensstäm-melse mellan de tre målen i förening med deras rikedom på forntrogna
diftongljud kunde lemna rikt ämne åt en hypotesmakare. En säker slutsats
kan man dock äfven fota på denna grund och den är att af alla Sveriges
dialekter, såvidt jag känner dem, Gotländskan är den, som står Nyländskan
närmast, men ingalunda Vestgötiskan, såsom Hipping sid. 1165 förmenar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
