Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Formlära.
Verben.
§ 64. Här förutskickas några allmänna
anmärkningar om målets verb och deras böjning.
1. Böjningsändelserna för de skilda personerna och
numeri äro bortfallna i alla tempora och modi utom
imperativen.
2. Konjunktiven uttryckes mest genom användande
af hjelpverb: må, sku, kund t. ex. tu må nu tal kva tu vil;
sku he va vinn, nö kund he gå ti sigla. — Någon gång
höres den likväl enkel och ändas då i alla konjugationer
pne-sens på i, preeteritum lika som prseteritum indicativi. Vid
bruk af det enkla prsesens conjunctivi bortlemnas vanligen
det personala pronomen t. ex. (tu) tali nu kva tu vil; (han)
fari gärna.
3. Imperativi lista person plur. saknas och uttryckes
genom omskrifning, hvartill begagnas vili, måhända en
förkortning af viljom, 1 pl. imp. af vb. vilja; t. ex. vili gå ti:
låt oss gå dit, vili far heim: låt oss fara hem.
Nekande imperativus omskrifves oftast med pass int
eller pass inga t. ex. pass int skrik: skrik icke, pass inga
it: ät icke.
4. Framför infinitivus användes — motsvarande
skriftspråkets att—ti eller te, jfr tyska zu, eng. to. T. ex. börj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
