- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Femtonde Häftet /
76

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Första Konjugationen.

1. Om infinitiv en gäller hvad som sades här ofvan
§ 65 i, således: fräga eller fräg, kvfla eller kvil, skoda eller
skod, tala eller tal. Andas stammen på flere medljud,
in-skjutes, om ändeisen a bortkastas, en halfvokal e, då
välljudet eller uttalets beqvämlighet sådant fordrar, t. ex. regen för
regn, reken för rekn, sigel för sigl o. s. v. Jfr § 50 not. 17.

2. Pr ses ens ändas på ar, likasom i skriftsvenskan:
kallar, ropar, talar.

3. Pr seter i tum ändas på a, uppkommet genom
bort-kastning af den egentliga ändeisen di, alltså: kalla, ropa,
tala kalladi, röpadi, taladi, jfr § 67, 3 anm. 1.

4. Imperativi 2 person sing. är lika med den
förkortade formen af infinitiven, således kall! rop! tal! Någon
gång, men sällan, ändas den på a likasom i skriftsvenskan.
Pluralis 2 person ändas på in: kallin! röpin! talin!

5. Supinum ändas på a, enar t’et bortfallit, såsom
ointaladt är i § 43, alltså: kalla, ropa, tala.

6. Om participium pr ses ens, hvars ändelse skulle
vara andi, se ofvan § 64, 5.

7. Participium pr se ter i tum ändas antingen lika
med den fullständiga infinitivformen på a (per tria genera
sg. & pl.), i hvilket fall i sing. masc. och fem. d (jfr § 34),
i neutr. t bortkastats, t. ex. han ha blivi kalla, lie e allt
bortplokka, eller ock har (i enlighet med § 37) d efter a
öf-vevgått till g, hvartill i sing. masc. och fem. (den
egentligen endast masculina) ändeisen er fogats, plur. a, alltså:
målager pl målaga, kvfiager pl. kvflaga; men framför
neut-raländelsen t har g åter bortfallit, t. ex. so va lie talat, lie
e allt harvat nu. Följaktligen ändas participium prseteritum
sålunda:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/15/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free