Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sing. kyo Plur. kyor
reiso reisor
rivo rivor
skjulo skjulor
systro systror
yglo yglor
finu finur
haku (mentum) hakur
karu karur
stuvu stuvur
svipu svipur
tresu tresur.
Anm. Såsom af dessa exempel synes, hafva de svaga
feminina substantiven ändelserna o pl. or, då
stamstafvel-sen är lång, men u pl. ur, då hon är kort, hvilket äfven
förut anmärkts af V. Thomsen i hans disp. „den gotiske
sprogklasses indflydelse på den finskew Kbh. 1869 (sid.
95). Deremot kan jag, åtminstone icke obetingadt,
ansluta mig till hans åsigt ibd. att stamstafvelsens qvantitet
äfven för de svaga masculina skulle bestämma ändeisen e
eller a. Af de i föregående mom. framstälda exemplen
framgår visserligen att alla, som sluta på e, hafva lång
stam-stafvelse (eller hafva flere än två stafvelser), men af de på
i, (som här blir detsamma som e), hafva två i eller a ömsom
och ett städse i, oaktadt deras stamstafvelse är kort. Likaså
är det fallet att icke alla svaga tvåstafviga masculina, som
hafva första stafvelsen lång, ändas på e, såsom fyra af
exemplen utvisa, hvilka hafva ändeisen a, aldrig e. Alltså torde
man åtminstone kunna påstå att undantagen äro många. —
Aasen (N. Gr. s. 96) har för norska allmogemålet uppstält
samma regel: „naar et Ord har en aaben Vokal i Roden og
en enkelt Konsonant paaMger, bliver Endevokalen ikke E,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
