Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
från den skiffriga graniten genom sin grå färg ocli tydliga
skiktning, i det att omkring 1 qvarter mäktiga skikter af
en mera qvarzrik gneis omvexla med smalare skikter af en
mera glimmerrik, erinrande om den så vanliga omvexlingen
af sandsten och skiffer i de sedimentära formationerna, hvaraf
man ock kan sluta till dess metamorfiska natur, *) I
allmänhet visar sig äfven en petrografisk skilnad, så till vida
nämligen som hos gneisen den grå qvarzcn, hos graniten den
röda fältspaten spelar en öfvervägande rol, hvaremot de vis-
*) P. Pfaff liar nyligen (Allgemeine Geologie als exacte
Wissenschaft 1873) uttalat, den förmodan, att do s. k. mctamorliska
skifferarterna vore ursprungliga bildningar. Nekas kan visserligen icke, att dessa
bergarter, siisom varande de äldsta och aflagrade under belt andra
förhållanden än do sedimentära, nämligen under inflytandet af stark värme
och vatten under bögt tryck, måste redan vid sin uppkomst hafva
före-tedt ett annat, mera kristalliniskt utseende än dessa, likasom väl ock
sjelfva bildningsprocessen i allmänhet försiggått snabbare, hvaraf deras
jemförelsevis större mäktighet förklaras, såvidt nämligen denna icke är
skenbar ocb beroende blott af en böjd skiktning. Men derföre kan icke
å andra sidan en sednare metamorfos bos dem förnekas, lika litet som
strängt taget en sådan äfven bos de egentliga sedimentära hedningarne
kan bestridas. Sålunda intaga de s. k. mctamorliska bildningarna i
sjelfva verket en intermediär ställning mellan de sediment ära och de
eruptiva, och samtliga bergarter bilda således en fortlöpande serie från
de lösa ur vatten afsatta jordarterna ända till de vulkaniska lavaarterna
Midten af denna serie intages af gneis och granit eller rättare af deras
Öfvergång8länk gneisgraniten, ocb häraf förklaras den sväfvande ställning
som dessa bergarter intaga i genetiskt hänseende. Naturligast, blir dock
alltid att. hänföra graniten till den eruptiva, gneisen till den
metamor-flskt-sedimentära sidan af nämnda bergartsserie samt betrakta
gneisgra-mten dels såsom eruptiv, dels såsom den ursprungliga stelnade
jordskorpan (urgneisen). De invändningar som af Pfaff (1. c. p. 173 o. t) blifvit
uttalade mot granitens „hydatopyrogena" uppkomst äro ej af den vigt,
att man på grund af dem skulle nödgas förneka dess eruptiva natur,
hvilken så tydligen framgår af dess stratigrafiska förhållanden.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
