- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Tjugondeförsta Häftet /
262

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»262

ler med en mycket tydlig genomgång i en riktning, tydligt
skönjbar genom sin glas — perlemoartade glans. För
blåsröret är det osmältbart och blir glödgadt med koboltsolution
tydligt blått. Det är alltså ett lerjordsilikat samt att döma
af spjelkbarheten en varietet af siUimanit, närmast
öfverensstämmande med fibrolit genom sin parallelttrådiga textur,
och således nära beslägtad med den i hvit pegmatit vid S:t
Michel förekommande Xanthiziten (Acta Soc. sc. Fenn. Tom
IX p. 347).

Fibrolitkonkretionerna äro vanligen omgifna af en smal
zon af hvit fältspat och qvarz samt ytterst af ett tunnt
omhölje af svart glimmer. I vissa konkretioner äro kärnan och
den omgifvande fältspatzonen lika utvecklade, i andra den
sednare öfvervägande, ja i några är kärnan försvunnen, och
konkretionen består då uteslutande af fältspat och qvarz
jemte glimmer. Dessa konkretioner förlänga sig stundom,
så att do få utseende af smala, dock snart utkilande skikter.

Öster om landsvägen vid Björkbacka förekommer en
mörk, temligen hård, grafithaltig skiffer, genom förvittringen
gul- eller brunfärgad, hvilken lor sin halt af jernalun,
analyserad af A. E. Arppe (Analyser af linska mineralier 1857),
blifvit betecknad såsom alunskiffer (Holmberg, Materialier
etc. p. 210), och som till utseendet är ganska lik den
ofvannämnda svafvelkishaltiga phyllitskiffcrn vid Kasurila. Denna
skiffers strykning går delvis i O—V och är således motsatt
fibrolitgneisons. Ung. samma strykning, eller mera åt NO,
har äfven en hornblendehaltig bergart, som dessutom genom
en motsatt lutning skiljer sig från fibrolitgnoisen, och
sålunda jemte alunskiffern torde böra uppställas såsom en från
denna skild formation. — På andra sidan om sjön höjer sig
en ganska hög bergsträckning af gneisgranit, hvars skiffrings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:44:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/21/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free