Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
deras granskap. De bebo norden af gamla ocli nya verlden
samt i sydligare länder endast de högre bergstrakterna; i
allmänhet vistas de blott på marken, der de föda sig af
växt-knoppar, späda plantor, bär och frön samt insekter och
maskar; om vintern förtära de nästan uteslutande växtknopp.
Begge våra arter lefva i engifte, men blott af den ena,
dalripan, åtföljer hanen ständigt sin hona och ungarne. Äggen
äro till antalet 10—12, rostgula och spräckliga af svartbrunt,
och läggas i ett enkelt bo på marken. Under vintern
samlas de i större eller mindre flockar och ströfva så omkring
i nejden. I likhet med skogshönsen nedkrypa de i snön för
att skydda sig mot sträng köld. De bära tvenne olika
färg-drägter om året; vintertiden äro de nemligen hvita, om
sommaren åter spräckliga; ving- och de svarta stjertpennorna
ombytas dock endast en gång; men på den öfriga delen af
kroppen hafva de ej mindre än tre, mer eller mindre
fullständiga omgångar fjädrar, hvilka hastigt aflösa hvarandra;
sålunda fortgår Tuggningen hela sommaren. Könen äro icke
mycket olika hvarandra. De bära sina vingar nästan belt
och hållet undangömda af bakryggens fjädrar och vingsky-
|larne. Isynnerhet äro de hvita vingpennorna alldeles betäckta,
hvarföre man på riporna i sommardrägt ej ser något hvitt,
förutom det smutsigt gulhvita på magen.
Anm. Såsom af beskrifningen framgår äro ripornas klor under skilda
årstider ganska olika hvarandra; de långa vinterklorna fällas
nemligen frampå sommaren och gifva rum för andra, som till en början
äro betydligt kortare. Denna klofällning har tilldragit sig en viss
uppmärksamhet och blifvit tolkad på olika sätt af särskilda
författare; för utg. synes följande sätt att förklara detsamma vara det
mest antagliga. — Uppå hvarje mjukt underlag, såsom mossa eller
nyfallen snö, äro klorna utsatta för endast en lindrig slitning,
hvarföre de om hösten växa ut till sin fulla längd och form; de äro nu
långa ocli spadlika samt bibehållas ungefär dylika till frampå
våren. I april och början af maj slitas de deremot så starkt emot
den skarpa snöskaren ocli den bar blifna marken, att t. o. m. styc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
