Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
ken brytas lös från kanterna och spetsen. Detta mekaniska våld på
nagelns yttre del förlöper icke utan en motsvarande åverkan på de
mjukare väfnaderna i nagelbädden; tvertom förorsakar det här en
retning och deraf beroende störing i nagelrotens normala nutrition,
hvaraf följden blir ett afbrott uti sjelfva nagelns fysiologiska
fort-växt. Den upphör att stå i omedelbart sammanhang med det
nagelbildande cell-lagret, hvilket emellertid snart återtager sin
funktion och bildar början till en ny nagel inunder den förra. Inom
kort tilltager den nya i omfång, skyddad genom den gamla, som
allt sitter qvar utan att egentligen nutrieras, tills denna under förra
delen af sommaren tränges undan från roten och endast såsom en
förtorkad skida häftar vid den nya färdigbildade klon samt
slutligen affaller. Fällningen sker de sista dagarne af juni eller i början
af juli månader, beroende af lokala och individuella förhållanden;
merendels inträffar den samtidigt pà de två motsvarande tårna och
till först på de längsta, der den mekaniska inverkan naturligtvis
varit störst och skett tidigast. De nya klorna äro korta och
trubbiga samt tillväxa småningom, tills de uppnå sin fulla längd om
hösten. — På sådant sätt synes den omtvistade klofällningen kunna
återföras till sina verkande orsaker. Ytterst beror fenomenet af en
mekanisk åverkan på nagelbädden; denna inträffar regelbundet
emedan orsakerna till densamma återkomma med årstidernas vexlingar.
Genom artificiel mekanisk behandling bör man kunna framkalla
samma verkan när som helst *), såsom fallet också är med
däggdjurens naglar och klöfvar. Å andra sidan bör fällningen åter kunna
förekommas, om orsakerna till densamma förebyggas, t. ex. om
fogeln hela året vistas på enahanda mark. Den inträffar visserligen
regelbundet hos våra ripor i naturen, men får derföre ej likställas
med sådana periodiskt återkommande företeelser som bero på en
rent fysiologisk grund, ss. t. ex. den årliga Tuggningen.
Förutom hos begge könen af riparterna har man iakttagit en
klofällning också hos andra af våra hönsfoglar, nemligen begge
könen af hjerpen och tjädern (äfven tjäderhauen enl. medd. af konserv.
Meves) samt hos honan af orren. Ännu är det likväl ej afgjordt om
alla eller blott flertalet af exemplaren i fritt tillstånd fälla sina klor.
Det är högst vanskligt att redan nu angifva orsakerna hvarföre
bland foglarne just hönsen bilda ett undantag från regeln om
klornas oafbrutna fortväxt; troligen beror det deraf, att de såsom på
en gång stannfoglar ocli gångfoglar mer än andra äro utsatte för
*) Det förtjenar omnämnas, att man en gång iakttagit ett ombyte
af klor hos en vaktel (enl. Collett, Nyt. Mag. for nat. vidensk. 1871.
sid. 194); anmärkningsvärdt nog inträffade likväl fällningen här i februari
månad, då den gamla klon på uttån var 5’/a m. m. lång och den nya
4’/ä m. m.; exemplaret hade blifvit hållet i fångenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
