Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
de dölja sig bättre än annars, samt ofta anses som honor
eller senare på året som ungfoglar. De sistnämnda skiljas
dock lätt från de gamla genom sina trubbiga spetsar på
stjertpennornas skaft, likasom förhållandet är med öfriga
andartade foglar. Hanarne bära under hela första året sin
üngdrägt, hvilken under vintern och våren blifvit brokig
genom öfvergångsfjädrar och andra utaf första sommardrägten.
Honorna ömsa fjäderklädnad blott en gång om året likasom
andhonorna, och ungarnes färgteckning liknar i allmänhet
modrens.
I norra Europa häcka tre arter af detta slägte, och
alla göra det äfven hos oss. De tvenne första äro med
hvarandra beslägtade; för den sista har man bildat ett eget
underslägte Mergellus.
20. Mergus merganser Linn. Hål- eller
storskrake, lukoskelo.
Artm. Afståndet mellan näbbspetsen och näsborrarne lika
med halfva uttån; begge käkarnes befjädrade
sidosnibbar sträcka sig ungefär lika långt framåt;
vingspegeln hvit, titan svarta streck; nacktofsen tjock; näbb
och ben röcla.
Hane om vintern: hufvudet och halfva halsen
svart-grönci, den öfriga delen, bröstet och underlifvet hvita; öfre
kroppsdelarne svarta och askgråa.
Hona: hufvudet och halsen rödbruna, öfre kroppsdelarne
askgråa, de undre hvita, hos begge könen med rostgul
anstrykning.
Längd: 28—29 tum, vingbr. en aln 18 tum.
Benämningar. Svenska: hanen skraknisse (Åland,
Sievers), skraka-gubbin, honan -käringen (Brahestad, Hildén)’,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
