Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
na sagas ega ram mellan jordkristallens materiella och
ethe-riska del i elektromagnetiskt hänseende. Under det att den
i förra fallet, såsom de kristallo-orografiska förhållandena
antyda, företer förhållandet hos en dodekaëdriskt-hemiëdrisk
reguliär kristallbildning, häntyda de elektromagnetiska
förhållandena snarare på en monoklinisk kristallisation, i det
att de tvenne polerna förete en olika intensitet, och det är
sannolikt på grund häraf, som den punkt, hvarest den största
inklinationen visar sig, ligger närmare till den starkare än
till den svagare intensitetspolen, i det den kan betraktas
såsom resultanten af dem.
Men äfven den materiella kristallen visar i yttre,
orogra-fiskt hänseende, såsom först antydts, en anomali från den
reguliära kristallisationen, i det att den i jordaxelns riktning
gående kristallaxeln såsom hufvudsaxel särskildt utmärker
sig framför de öfriga, hvilket man visserligen t. e. d. kan
tillskrifva centrifugalkraften inflytande, men hufvudsakligen
dock torde måsta hänföra till kristallens egen
konstitution-Det finnes nämligen enligt Naumann (Lehrb. d.
Krystallo-graphie II p. 186) pyritkristaller (från Almerode), hos hvilka
i sjelfva verket en af de hexaëdriska axlarna är mera
utbildad än de öfriga, hvarigenom kristallen antager en
rhom-bisk formtyp.
Hvad åter den etheriska kristallens ensidiga lutning
beträffar, så torde den kunna finna sin förklaring i det
ofvannämnda förhållandet mellan materie och ether, i det att man
finner, att den etheriska (d. ä. här elektromagnetiska) kraften
företer den största intensiteten på det amerikanska, vester
om linien b—c liggande halfklotet d. v. 8. den del af
jordklotet, som företer en mindre utbildning hos det
kristalliserade substratet, såsom man af den mindre kontinentala
utsträckningen kan sluta till. Likaså finner man de magne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
