Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
gkka utveckling än den af Holmberg i inledningen till „
Materialier till Finlands geognosiu anförda, torde här till slut,
om ock blott i största allmänhet, en kort resumé af det
sannolika förloppet af denna utveckling vara på sin plats.
Sedan på sätt som i det föregående blifvit visadt
gneis-formationens strater blifvit bildade och t e. d. uppresta,
och den laurentiska perioden sålunda var afslutad, utgjordes
Finland enligt all sannolikhet af en serie af öar
uppskjutande ur den primitiva periodens haf med större eller mindre
fördjupningar emellan sig. De ojemnheter, som denna
formation ännu i dag visar, måste naturligtvis hafva varit vida
större i dessa äldsta tider, då ännu icke vattnet och
atmosferen hnnnit utöfva sin utjemnande, denuderande verksamhet
Detta framgår äfven af sjelfva bildningssättet och de deraf
betingade geotektoniska förhållandena, hvilka, såsom förut
blifvit framhållet, förete en omvexling af långsträckta
döme-formiga upphöjningar och bassinformiga fördjupningar.
Det är nu i dessa fördjupningar, och företrädesvis i de
större af dem, vi hafva att tänka oss en ny sedimentbildning
försiggången, hvilken gaf upphof åt den huroniska
formationens strater. Att döma af den utsträckning denna
formation for närvarande har, utgjorde i vestra Finland terrängen
mellan Satakunnanselkä, Hämeenselkä samt vestra delen af
Salpausselkä, eller den terräng, som intages af Tavastehus
fin och östra delen af Björneborgs län, en hufvudplats för
Ämna sedimentbildning. Denna terräng kan i stort taget
betraktas såsom en stor dalsänkning med Pyhäjärvi sjö såsom
medelpunkt. Dock utvisa, såsom förut närmare blifvit
anfördt, såväl de petrografiska som de stratigrafiska
förhållandena en särskilnad mellan en nordlig och en sydlig
tavast-tändsk skifferterräng, mellan hvilka gränsen kan anses
betecknad af zonlinien äb-b^Cj—a*c,. Den nordliga företer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
