Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
rltekan, liqaor siHcttm) fälldes af syrer. Ar 1790 upptäckte
9èucke, att dylika lösningar äfVen fälldes af kalk, hvarvid
både kisels oeh kalken ingingo i fällningen*). Han
förklarar denna iakttagelse sålunda, att kalken drager t&l sig
kolsyran från kalit, som deremot från kalken erhåller en viss
qvantitet värme eoh beröfvad sin kolsyra samt belastad med
värme, Sr otjenlig att längre hålla kiseln npplöst. — GadoKn
anmärker emot denna tolkning af fenomenet, att, om man också
skalle antaga att en lösning af kaustikt kali skall* kmehUI*
sn större vftrmemängd, än en fösning af vanlig pottaska (htttket
{Br resten icke genom Stucken experimenter blifvit afgjøit),
KkvBl intet exempel finnes, som skalle bevisa att en veAKg
lösning af saker eller jordarter blifvit hindrad eller Srdrijd
genom värme. Dessutom strider den emet det längesedan
kinda faktum, att kaustikt alkali lättare än pottaskan
angriper och löser kiseln, hvarföre äfven kaustikt alkali begagnas
såsen det verksammaste medel* att vid stenarters analys lösa
bandet emellan kiBeln och de öfriga jordartema.
Då han sålunda icke kunde förena sig em denna Béuefce*
förklaring underkastade han denna process nya
experimentel undersökningar, hvilka han varierade på mångfaHHgt
sätt**). Härigenom fann han, att attraktionen emellan kisel*
jorden och kalken är så stark, att den senare förmår rycka
kiseln nr dess lösning i alkaüt och sjelf förena rig med den;
och vidare, att den mängd kalk, som en giiVen Qvantitet kisel
fordrar till sin fällning, är konstant* I sammanhang härmed
anställer Gadolin några allmänna betraktelser om
jorarter-nas natur och om de proportioner, i hvilka de förena sig med
hvarandra; han framhåller, att emellan dem någon ömsesidig
*> Crell, Chem. Ann. 1790, B. 1.
**) QadoU*, De øiüca ex søfcrttøfte alkaUna per calcem f>réeijitata.
Åbo 1798.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
