Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Tjärt[gens vævstål.
Sannsago från Korpo.
He vå em gàr\g en gobb, sam bodd tisammans mé
härtigen sin l et torp i skögin. Int vå nu golbin sfölv åv he
mest igtogast slåge fast nö tykktvæl for héd än tjärr\gm
hanses vå ön igtisløsast o vitløsast mänia han hadd sitt i
sitt liv. Ålder hund ön gära ti lågs. Ättti vå e släje for
gobbin ti SaU om.
Em dåg når gobbin kåm heim från arbeite sitt i
skà-gen, vå e åter nåntir\g, som gobbin tykkt ön int vå vili jàrt.
To morska ’n öpp se så ’n blei regålt arger o hævd tél At
%ån\gen sin: Héd é nu förryckt än tu ålder ska kuna gära
még ti lågs, fast tu hår kontant if\ga anna ü tänk på. Jern
sitter tu jér heim tu, mé hindren i kors når som jåg é tit
på arbeit o trasar o sliter en hunn o sån to komber heim
hår ’n bara förargéls ti si o hør tég. Moheh, säger tøärr\gen,
héd ska tu ir\ga SäU még før tu, som heila dågin rännder i
skågin o ålder sir hur myky o va ja här ti gära jér heim.
OummaBs väfstol, folksaga. Det Tar engång en gubbe, som
bodde med sin gumma i ett torp i skogen. Icke Tar nn gubben så Öfver
rig flitig, men icke för ty tyckte han att hans gumma Tar den lataste
och okunnigaste menniska han hade sett i sitt lif. Aldrig knnde bon
göra honom till lags. Alltid hade gubben nSgot att brumma öfrer. —
En dag når gubben kom hem från sitt arbete i skogen, Tar det åter något,
som gubben tyckte att ej Tar rigtigt gjordt så som det hade bordt göras.
Då brusade han upp och blef dugtigt ond samt utbrast i förebråelser mot
gumman: Nog år det bra förunderligt att du aldrig skall kunna göra mig
till lags, ehuru du har rakt ingenting annat att t&nka på. Hår sitter du
hemma med hånderna i kors, medan jag Sr ute på arbete och trålar och
iHter ondt som en hund och sedan då man kommer hem, kan man ej
annat ån förarga sig öfrer allt ditt görande och låtande. Jaså, säger
gumman, men det skall du ej förebrå mig för, du, som hela dagen
springer ute i skogen och aldrig ser huru mycket pch hvad jag har att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
