Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildnings historia, som utvecklat begreppen om de fyra
elementen jord, vatten, luft, eld. Och det är just dessa
fyra element, som han antager såsom det sant varande.
De äro liksom Parmenides’ substans eviga, oförgängliga och
oföränderliga — af intet blir intet, och ingenting varande
kan förintas — men de kunna ingå i olika blandningar
med hvarandra, och på grund af de varierande
proportionerna vid blandningarna uppstå mångfalden och växlingen
i världen. På samma sätt tillkomma också de skilda
tingens olika kvalitativa egenskaper, men Empedokles har icke
kunnat förklara, hur detta skall gå för sig. Tingen
uppstå, säger han vidare, då blandningen blir till, och de
förintas därigenom att den ånyo upplöses. Det var
emellertid nödvändigt för Empedokles att också antaga en kraft
utom elementen, som kunde åstadkomma deras rörelse och
deras blandningar. Och här påträffa vi nu för första gången
den dualistiska läran om kraft och stoff som två från
hvårandra skilda världsmakter. Visserligen framträder den
nya läran i en naiv och vetenskapligt högst ofullkomlig
form — och särskildt framstår som en lucka i hypotesen
om kraften, att Empedokles icke förklarat, hur han fattat
dennas väsen, utan låter oss misstänka, att han icke antagit
den som väsensåtskild från den materie, som den skall
påverka — men i gengäld har Empedokles världsförklaring
onekligen en poetiskt vacker gestaltning.
Empedokles tänker sig två världskrafter, som inverka
på urämnet eller de fyra elementen, den ena är det godas
kraft, som han kallar kärleken, den andra det ondas kraft,
som han kallar hatet. Då kärleken oinskränkt härskar, äro
alla elementen enhetligt tillsammans — i en sfär, som
Empedokles säger — så kommer hatet till och förorsakar
en upplösning, så att något af elementen blir öfvervägande
på ett eller annat håll, hvarvid de olika enskilda tingen
uppstå, vidare tänker han sig hatets absoluta herravälde, då
de fyra elementen äro helt och hållet skilda, tills tiden är
inne för kärleken att på nytt göra sin helande kraft
gällande och förena det skilda, hvarvid världen med dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
