Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enskilda ting ånyo är i tillfälle att uppstå. Med dessa
fyra faser utvecklar sig åter och åter Empedokles’
världs-process, dock så, att han tror på kärlekens slutliga
successiva seger, så att allt högre och högre tillvarelseformer
så småningom utveckla sig ur de lägre. Hvad det
tide-hvarf angår, i hvilket han själf lefde, tycks han vilja
antaga, att det befann sig i den fjärde fasen, då kärleken
blifvit i tillfälle att åstadkomma nya blandningar af
elementen, utvecklande sig fram mot en ny varandets
fullkomligare sfär.
Empedokles sysslade mycket med undersökningar
rörande den organiska världen. Han betraktade växterna
som de första organismerna och höllo dem för att vara
besjälade liksom djuren. Han uppvisar de första ansatserna
till en jämförande morfologi, i det han sammanställer
växternas fruktbildning med djurens afvel, de förras blad med
de senares hår och fjädrar etc., och i biologiska spörsmål
har han fantiserat upp åtskilliga hypoteser, hvilka sia om
de moderna adoptionsteoriernas rön, såsom då han
förklarar de lifskraftiga organens fortvaro på så sätt, att de
ändamålsenliga formerna lefvat kvar, medan de ändamålslösa
försvunnit. Han undantager icke heller människan och
hennes organ från en liknande utveckling. 1 sin religiösa
verksamhet — han uppträdde ofta som predikant — har
han förfäktat läran om själavandringen. Beträffande
människans fysiologi har han bl. a. uttalat en uppfattning om
sinnesintryckens möjlighet, som efter honom ofta
återkommer i olika versioner. Han sätter nämligen
förnimmelseprocessen i analogi med sin allmänna uppfattning om
elementens växelverkan och förklarar förnimmelsen genom
en beröring mellan smådelar af å ena sidan det förnumna
tinget och å andra sidan det förnimmande organet.
Exempelvis antager han, att vid hörseln partiklar af bullret
intränga i örat, under det att vid synen partiklar ur ögat
tränga in i det föremål som åskådas. Och då han i
allmänhet ansåg en’ dylik växelverkan för desto intimare, ju
mer likartade de föremål äro, som utsättas för växelver-
(F. H. 15.) 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
