Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan, uppställer han den grundsatsen, att de yttre tingen
förnimmas af oss genom det, som hos oss är likartadt
med ifrågavarande ting. Härmed är i viss mån den första
vaga föreställningen gifven om människan som mikrokosm,
■d. v. s. »en värld i smått», en den finaste blandning af
alla stoffer*.[1]. Speciellt anser Empedokles blodet vara den
fullkomligaste blandningen af de fyra elementen och den
egentliga bäraren af lifsenergin.
Anaxagoras, den store atenske statsmannen Perikles’
lärare, var född omkring år 500 f. Kr. i Klazomene, Mindre
Asien, men flyttade efter Perserkrigen öfver till Atén. Han
är liksom Empedokles öfvertygad om det oriktiga i att
tala om uppkomst och försvinnande, födelse eller skapelse
och död, eftersom ju världsalltets massa måste förbli sig
oföränderligt lik. Det varandes skenbara uppstående och
förintelse bör i stället betecknas som en förening och en
upplösning. Men hvad som enligt Anaxagoras’ mening
ingår i denna förening eller utsättes för denna upplösning
är icke fyra eller sex urstofler som hos Empedokles, utan
en mängd ursprungliga stofFpartiklar, som han kallar
spermer men som efter Aristoteles’ beteckning fått den i
filofiens historia vanliga benämningen homöomärer,
Anaxagoras framhåller nämligen, att det blir omöjligt
att förklara tingens olika kvalitativa egenskaper endast
genom att antaga en blandning eller upplösning af de fyra
•elementen, såsom Empedokles gjort. Då han emellertid
håller fast vid eleaternas åsikt om att varat måste tänkas
som kvalitativt oföränderligt, så blir hans slutsats den, att
det ursprungligen måste gifvas lika många från hvarandra
kvalitativt åtskilda homöomärer som det finns olika
kvaliteter hos de empiriska tingen eller, som han också säger,
•oräkneligt många, skilda till gestalt (idé), färg och smak.
Homöomärerna måste vidare tänkas delbara, så att
de kunna sönderfalla i hvad vi skulle kalla de elementära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
