Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men att Pytagoras skulle utvecklat ett filosofiskt system,
framgår icke af några pålitliga källor. Det är egentligen
hos Plato och Aristoteles vi ha att söka våra uppgifter om
pytagoreernas filiosofi, och ingen af de båda tala i detta
sammanhang om Pytagoras själf utan om »de s. k. pytagoreerna».
Dessa utgjorde från början ett förbund för särskildt
religiösa intressen, stiftadt af Pytagoras, men småningom
utvecklar sig hos dem äfven ett omfattande vetenskapligt
forskningsarbete inom’ fysikens, läkekonstens och framför allt
inom astronomiens och matematikens områden. Det är
speciellt de matematiska studierna, hvilka ligga till grund
för deras säregna metafysiska tankebyggnad, som
hvars-främsta representant man räknar Philolaos.
Icke heller om Philolaos stå några säkra biografiska
data till buds. Troligen var han samtida med och något
yngre än Anaxagoras och Empedokles.
Det konstant varande i den växlande världen, varats
substans, är, säga pylagoreerna, talet. Heraklit hade sökt
förklara det konstanta genom att visa hän på
rörelsens-lagbundna former, och det är dessa former, denna
»harmoni», som pytagoreerna finna i talsystemet. Talen äro
liksom eleaternas vara eviga och oföränderliga, i sig
enhetliga. De äro världsalltet, ty de utgöra alla tings egentliga
väsen, de äro de urbilder, hvilka af de många olika
enskilda tingen efterhärmas.
Då, heter det vidare, talen äro sammansatta af jämna
och ojämna nummer, förena också tingen motsatta
bestämningar hos sig. Tingen utgöra en försoning af motsatserna,,
en »harmoni». Det jämna talet förklaras identiskt med
det obegränsade, det ojämna eller udda med det
begränsade, och liksom hos Parmenides det begränsade är
fullkomligare än det obegränsade, så är för pytagoreerna det
udda talet förnämligare än det jämna. Denna dualism
öfvervinnes principiellt på så sätt, att de förklara, att alla
tal uppkommit ur det både udda och jämna urtalet ett.
Särskildt betydelsefulla äro vidare de tio första
talen i den aritmetiska serien, och som exempel på deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
