Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-mystiska talsymbolik, som så småningom utmynnade i ett
fullkomligt principlöst virrvarr, kan nämnas en af deras
beteckningar på det första heliga tiotalets olika nummer,
den som räknade upp deras samling af grundmotsatser:
1. begränsadt och obegränsadt, 2. udda och jämnt, 3. ett
och många, 4. höger och vänster, 5. manligt och kvinligt,
6. hvila och rörelse, 7. rätt och krokigt, 8. ljust och
mörkt, 9. godt och ondt, 10. kvadrat och rektangel.
I sin lära om världsdaningen ställa de i anslutning
till Heraklit elden som det först uppkomna, urtalet ett,
•den lefvande och rörliga kraften. Elden har så begränsat
och gestaltat det tomma rummet, hvilkets tillvaro de antaga.
Pytagoreernas största vetenskapliga betydelse ligger i
deras astronomiska forskningar, där de äro vida före sin
tid. De betrakta icke blott jorden som ett klot utan också
stjärnorna som lysande glober, som i sfäriska banor röra
sig kring »centralelden». Och hvad som här är särskildt
att märka, är, att de äfven antogo jordklotet röra sig kring
denna eld under en tid af ett dygn. Centralelden kunna
vi dock icke se, då vi befinna oss på den sidan af jorden,
som är vänd från elden, men vi se dock dennas återglans
i solen. Såväl jorden som solen, månen och planeterna
antogos ha atmosfär*[1]. De olika sfäriska banornas afstånd
från centralelden angåfvo de i vissa harmoniska
talförhållanden. Det är härifrån som det bekanta uttrycket
»sfärernas harmoni» kommer. Pytagoreerna antogo, att vid de
lysande världarnas gång kring urelden uppstod en
välklingande musik. De ha öfverhufvud sysslat mycket med
musikaliska undersökningar, och äfven den förut nämnda
harmonin hos de enskilda tingen som en försoning af
motsatser har en musikalisk betydelse. Det berättas f. ö., att
Pytagoras genom försök på en enkel sträng, spänd öfver
ett flyttbart stöd, fann, att tonernas intervaller motsvaras
af siffertal och att detta gifvit honom uppslaget till hans
talsystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
