Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rationalistiska karaktär når här sitt renaste uttryck, då
So-krates med samma psykologiska utgångspunkt förklarar, att
dygd och vetande äro identiska. De smälta för honom
ihop till ett begrepp, enligt satsen: den som vet det rätta,
han gör det rätta.*)[1] Kunskapen, vetandet blef den sedliga
grundförmögenheten, och det gemensamma sökandet efter
vetande blef ett etiskt förhållande af ömsesidig utveckling
och förkofran, som Sokrates kallade med samma namn
som kärleksgudens i den grekiska mytologin, eros.
Alla dygder bero af kunskapen som grunddygd, och
dygden kan läras liksom kunskapen, man kan med andra
ord uppfostra sig till att allt bättre och bättre uppfatta
samvetets röst. Att lära sina medmänniskor lyssna till den
rösten, det ansåg Sokrates vara sitt lifs heligaste uppgift.
Ingen gör med vett och vilja något orätt, ty, säger
Sokrates, om han vetat, hvad som för honom var bäst, hade
han icke kunnat handla emot sitt eget intresse. Och
mot detta intresse måste hvar och en handla, som gör
det onda.
Det är endast det rätta handlandet, beroende på den
rätta insikten, hvilket kan göra människan lycklig. En
sådan uppfattning kallas eudemonistisk, och eudemonismen
gäller i grunden som hela antikens sista ord i den efter
Sokrates så lifliga debatten om etiska frågor.
Det högsta goda för människan att eftersträfva, det
är, säger Sokrates — enligt de ord, som Plato lägger i
hans mun — »det, hvars närvaro alltid gör människan
lycklig och hvars frånvaro alltid gör henne olycklig».
Detta högst goda kan då icke ligga i t. ex. den sinnliga
njutningen, ty säger Sokrates, denna är ett tvetydigt godt.
Den köpes så ofta med smärta och har lika ofta smärta
till följd. Endast det rätta handlandet, dygden, lyckliggör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
