Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hellenisk kultur hade, innan dess praktfullaste blomstring
vissnade ned och Grekland förföll som stat, genomsyrat
hela den gamla världen med sin anda. När sedan Hellas
år 146 f. Kr. fullständigt förlorade sin politiska frihet till
Rom, tog det nya världsherraväldet de rika kulturskatterna i
arf och förvaltade dem, så godt det kunde, åt mänskligheten.
Den bildade romaren lärde sig att tala och skrifva grekiska.
Platos och Aristoteles’ idéer möttes med assyriers och
babylo-niers, med egyptiers och judars, hvilkas heliga bok
öfver-sattes till grekiska. Och fiskarskarans från Galileen »nya
testamente» skrefs på samma språk.
Århundrade efter århundrade gick förbi efter
Aristoteles’ död utan att skänka nyskapande tankar; man hade
fullt upp af arbete med att söka smälta de redan gifna.
Den HELLENiSTiSK-ROMERSKA filosofin kan som helhet
betraktas som epigonfilosofi, efterklang. Det är nu också
mindre enskilda stora personligheter, som framträda i tän
kandets utveckling med organisatoriska grundtankar, än
filosofiska riktningar, representerade genom sammanslutningar
i skolor och förbund. Och dessa skolor lägga framför allt
an på den praktiska filosofin; de teoretiska intressena
vända sig åt mera neutrala specialforskningar inom
vetenskapens olika områden, såsom naturforskning och historia,
icke minst litteraturhistoria. Utom Atén eller Grekland i
allmänhet blir Alexandria, den unge världseröfrarens stad,
Rhodos, Pergamon etc. och senare också Rom samt
slutligen Bysanz den hellenistisk-romerska kulturens hufvudsäten.
Att den praktiska filosofin trädde i förgrunden, hade
sina gifna skäl. Hvad särskildt grekerna beträffar, gjorde
de hopplösa politiska förhållandena i deras fädernesland,
att de drogo sig tillbaka från yttervärldens buller för att
lefva för sig själfva och söka så vidt möjligt nå en
individuell tillfredsställelse. Och i de stora
världsherradöme-nas folkblandning, Alexander den stores först och sedan
Roms, hade äfven i allmänhet nationalitetskänslorna
undertryckts; man tyckte sig ha bara sig själf att tänka på,
åtminstone utom världsväldenas regerancte hufvudstäder;
,,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
