Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tillgodose de andra kan man icke vara lycklig, de sista
äro förkastliga. Det händer, att man bör köpa en större
fröjd med ätt underkasta sig en ringare smärta. Och här
har man att rådfråga sin känsla och sin förnuftiga insikt,
den vises grundläggande dygd, som icke kan förloras, sedan
den en gång förvärfvats. Den kroppsliga njutningen är alltid
kortvarig och därför af mindre värde än den andliga, medan
den kroppsliga smärtan är af större betydelse än den psykiska.
Den största och varaktigaste glädjen ligger i ästetisk
njutning och i vänskapens fröjder. Min vän är först och
främst den, till hvilken jag är knuten med den ömsesidiga
förståelsens band, men »ingen saknar vänner, om han
ännu har en enda, som han kan visa en välgärning; det
är lyckligare att göra godt än att mottaga en välgärning».
Vänskapen, som i grunden beror på ömsesidig nytta men
kan stegras till oegennyttig lifsgemenskap, är egentligen
det enda sociala förhållande, som Epikuros erkänner. Han
varnar för äktenskapet, ty det medför en massa
bekymmer och ansvar. Han var också likgiltig för statens
intressen, och här värfvade han talrika proselyter äfven bland
de bästa andarna i det romerska världsväldet, hvilket kunde
grunda sin despotiska makt just på denna individernas
egoistiska men mot hela mänskligheten milda tillbakadra*
genhet, där man i stillhet sökte göra lifvet så angenämt
som möjligt för sina vänner och sig själf.
Likgiltig var Epikuros också, som sagts, för teoretiskt
vetande, men man behöfver en förnuftig insikt för att
vara befriad från vantro och vidskepelse, från falsk fruktan
eller falsk förhoppning. Gudarne, om de öfver hufvud
funnos till, bekymrade sig i sin ostörda lycksalighet icke
om människornas åtgöranden. Döden var intet ondt att
frukta för, med döden uppnås den oförgängliga sinnesfriden.
Sin något virriga världsförklaring har Epikuros hämtat
från Demokritos och betonar särskildt, att intet verkligt finns
utom det tomma rummet och atomerna; på enskildheter
går han inte mycket in, och Demokritos’ grundläggande
tankar om all rörelses mekaniska nödvändighet har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
