Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är orimligt, ett uttryck, som på allvar framfördes för
att stärka trons hegemoni öfver vårt förstånd och dess
teoretiska tänkande. Som de. första egentliga skaparna af dea
kristna kyrkans dogmbyggnad räknar man nu utom
Cle-mens Alexandrinus särskildt Origenes, äfven han verksam
i Alexandria omkring år 200, och slutligen fullkomnaren
Augustinus (354—430), »kristendomens filosof» och den
störste af »kyrkofäderna».
Hade patristiken en stor betydelse för den nya lärans
systematisering, så har ny-platonismen, grundad af den
förut nämde PLOTINOS, rätt till sin dryga del i äran af att
ha gifvit kristendomen ett filosofiskt innehåll. Plotinos var
född i Egypten 204, fick sin utbildning i Alexandria och
dog 269 i det romerska Kampanien, sedan han under de
senaste 25 åren af sin lefnad verkat som en mycket
bemärkt lärare i Rom.
Samtidigt som Origenes utvecklar Plotinos sitt
mystiska för att icke säga magiska system, hvilket också
hvi-lar på en religiös öfvertygelse men icke som Origenes’’
har en redan existerande tro och en därpå sig
byggande-kyrka som regulatorer utan kämpar sig fram på de lärda
teoriernas väg till sina trossatser. Gudomen är för
Plotinos det öfver allt ändligt och hvarje ändlig bestämning
upphöjda, enda och första, ena och ensamma, som icke
kan tilläggas någon positiv egenskap i egentlig mening,
men som dock, trots denna absoluta transscendens, måste
fattas som världsändamål och som den urkraft, ur hvilken
allt framgår. Från enheten utgår mångfalden och vänder
i enheten tillbaka.
Denna emanation från enheten sker icke genom någon
viljeakt eller någon verksamhet hos Gud, icke på något
sätt, som skulle ha till följd någon förminskning eller
förändring af det eviga ena, utan är ett utströmmande,
jämförligt med ljusets från solen. Och liksom ljuset från en
ljuskälla vid tilltagande afstånd blir allt svagare, blir det
från urkraften utgående efter hand allt ofullkomligare,
hvilket visar sig i skalan af varelser i den öfversinnliga och
(F. H. i;.) 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
