Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstå vi, om vi kunna betrakta allt som är och sker
»under evighetens synvinkel».
Man inser, att i denna Spinozas strängt enhetliga
värld det icke blir någon plats för viljans frihet. Våra
gärningar och tankar äro genom den eviga, gudomliga
världsordningen lika nödvändigt bestämda som jordens rörelse
eller den kastade stenens fall. Vi tro oss vara fria endast
därför att vi icke känna orsakerna till våra handlingar.
Afven den kastade stenen skulle, om han kunde tänka,
tro, att han vore fri, ty han skulle icke kunna fatta, hvad
den kastande handen eller jordens dragningskraft vore för
något. I denna världen finns följaktligen heller icke
möjlighet att skilja på ondt och godt, skönt och fult. Allt
följer med samma nödvändighet ur Gud. Hvad som för oss
närmare Gud, kunna vi dock med rätt kalla godt, hvad
som fjärmar oss ondt, men i den gudomliga
världsordningen har den giftiga ormen samma rätt som människan,
och för ormen är människan, som slår ihjäl honom, med
samma rätt ond som ormen är ond inför människans
betraktelsesätt. Vi kunna icke ändra någonting i världen,
hvarken utom oss eller inom oss, vi äro helt och hållet
betingade af världssammanhanget.
Hvarför har då, frågar man, Spinoza kallat sitt
hufvud-verk Etik, då han där framlägger sådana rent
deterministiska idéer? Då vår vilja är ofri och vi ingenting kunna
ändra i hvad som är och sker, hvad tjänar det då till att
komma med några etiska föreskrifter för vårt varande och
handlande? Jo, Spinoza har dock — ologiskt nog, kan
man tycka — ett praktiskt råd att ge. Hvarje människas
lycka eller olycka beror på hvad hon eftersträfvar eller
älskar. Man sträfvar gifvetvis efter att bevara sig själf och
bör lära sig förakta det, som är för en själf skadligt, och
söka det nyttiga. De sinnliga begärens tillfredsställande
är intet varaktigt godt, ty det kan lätt efterföljas af leda.
Andra begär, såsom efter pengar och ära, kunna aldrig
tillfredsställas, ty ju mer man får af sådana saker, ju mer
vill man ha. »Ingen är så olycklig som en ärelysten»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
