Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leibniz föddes år 1646 i Leipzig som son till
professorn i moralfilosofi därstädes, Friedrich Leibniz. Han
studerade rättsvetenskap, filosofi och matematik, reste efter
afslutade studier kring i Europa och vistades bland annat
fyra år i Paris, tills han slutligen hamnade som
bibliotekarie i Hannover, dit kallad af hofvet. Genom sina
förbindelser med furstefamiljerna blef han stiftare af
vetenskapsakademien i Berlin 1700 och dess förste president.
Han dog i Hannover vid
70 års ålder.
Den mekaniska
världsförklaringen finner Leibniz
liksom Descartes och
Spi-noza vara den enda
antagliga — alla förändringar
bero på rörelser — men
han är icke belåten med
föregångarnas uppfattning
af förhållandet mellan
rörelse och hvila. Om
öf-vergången från hvila till
rörelse och tvärtom skall
bli begriplig, kan hvilan
aldrig vara absolut. Äfven
i den hvila, som tycks
oss fullständig, måste
innebo en kraft, en
tendens, som kan omsättas
i rörelse. Man bör därför tala om kraften som den
bestående grundprincipen, icke om rörelsen. Spinoza hade
grundlagt identitetshypotesen, d. v; s. den uppfattning, som
betraktar de själsliga och kroppsliga egenskaperna som
uttryck för ett och samma väsen. Kraften är, säger Leibniz,
tillvarons innersta väsen, och det är enligt »kontinuitetens
lag», som kraften måste sättas i stället för rörelsen.
När vidare föregångarna talat om utsträckningen,
materien, som en grundform i naturen, så invänder Leibniz,
G. W. Leibniz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
