Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur förnimmelserna uppstå, om de frambringas af tingen
själfva, af Gud eller af vår själ, detta har, menar han,
ingen kunskapsteoretisk betydelse, men af betydelse är, att
ingen föreställning kan vara giltig, som ej härrör från en
iakttagelse.
De förhållanden mellan föreställningarna, som äro vårt
kunskapsmaterial, äro emellertid af två slag, dels sådana
kombinationer, som bära karaktären af logisk
nödvändighet, såsom t. ex. de matematiska satserna, dels sådana, som
visserligen tillkommit genom en viss psykologisk lagbundenhet,
äro »fakta», men som ingalunda kunna antagas besitta logisk
oomkullrunkelighet. Den matematiska satsen rörande
förhållandet mellan hypotenusan och kateterna t. ex. behöfver
ingen bekräftelse af erfarenheten, den är ett »analytiskt
omdöme» och har absolut giltighet, men annorlunda är
det med satserna rörande s. k. fakta och sammanhanget
mellan fakta. Om jag säger, att solen icke skall gå upp
i morgon,. så är denna sats en, hvad beträffar dess inre
karaktär af motsägelselöshet, lika möjlig tanke som
påståendet att solen skall gå upp. Därför besitta de satser,
som referera sig till sådana »fakta» icke samma visshet
som de, hvilka röra förhållanden mellan empiriska
föreställningar.
Själfva tingen, »tinget i sig», substansen, kunna vi icke
förnimma. Detta gäller såväl om andliga som om materiella
substanser, det gäller om mig själf, mitt eget jag, min »själ»
såväl som om fenomenvärlden omkring mig. Det är min
»inbillningskraft», som ger tingen en från varseblifningen
oaf-hängig existens, och det är också denna inbillningskraft, som
skapar begreppet om ett permanent jag. Men i ett annat
sammanhang — Descartes har icke förgäfves gått före —
säger han också, att själfva denna inbillningskraft vore
oförklarlig, om jag ej finge tro på, att det funnes ett jag.
Den egna existensen har en intuitiv visshet.
Samma teoretiska tvifvel som om substansen och
själen uttaler Hume om de satser, som vilja påstå något om
ett sammankopplande af fakta, som vilja härleda ett fak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
