Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han visserligen en afhandling på latin, där de förberedande
tankarna återfinnas, men först år 1781 utkom hans stora
teoretiska verk på omkring 900 sidor, »Kritik af det rena
förnuftet». Sex år senare utkom hans etik, kallad »Kritik
af det praktiska förnuftet» och tre år efter denna bok hans
»Kritik af omdömesförmågan», som innehåller såväl hans
ästetik som hans lära om den organiska naturen. Ännu
ett större arbete hann han med, innan han dog, nämligen
sin »Religionsfilosofi». Han afled 1804, i det närmaste
åttio år gammal.
I sin nämnda bok om himmelens naturhistoria söker
Kant angifva de förutsättningar, som Newtons teorier hvila
på, och möjligheten att bevisa dessa förutsättningar. Han
uppställer den bekanta hypotes, som sedan äfven Laplace
oberoende af Kant trädde fram med, rörande vårt solsystems
uppkomst och naturens ordning och harmoni såsom
beroende på allmänna naturlagar. Allting hvilar på orsakslagen,
det är Kants hufvudsynpunkt.
Men Kant, som utgått från Wolflfs filosofi, befann sig
ännu i, som han själf sedan säger, »sin dogmatiska slummer».
Man hade ännu icke studerat Hume och dennes kritik af
kausalitetssatserna. Hume väckte honom så småningom ur
»slummern», lärde honom att icke dogmatiskt tro på
läro-meningar, som han icke pröfvat, och Kant såg sig nu
nödsakad att tvifia äfven på möjligheten att bevisa
orsakslagens giltighet. Också Rousseau utöfvade stort inflytande
på Kant. Studiet af Rousseau ledde Kant till tvifvel på
att kunskap och upplysning äro det högsta af allt. Kant
fann med Rousseaus hjälp, att en människa kan äga ett
högt värde som karaktär, som känslo- och viljevarelse
oberoende af bildning och kunskaper. Denna synpunkt
blir befruktande för Kants etik.
Hade Hume gjort Kant till skeptiker, så nöjde sig
emellertid Kant icke med att tvifia på de dogmer, Hume
själf angripit, utan utsträckte sin kritik äfven till Humes
läror. Kant blir en ny förmedlare mellan tro och vetande.
Han sträfvar efter att uppdraga gränserna dem emellan, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
