Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Descartes’ sats fruktbärande, i det att han visade, att hvarje
slag af visshet, af sanning är beroende på vissheten hos
vårt tänkandes grundlagar. Hittills hade man gått ut från
tingen omkring oss, nöjt sig med att studera dem liksom
de första grekiska filosoferna, Kant blir den nye Sokrates
och finner i vårt eget inre den »norm för sanning och
rätt», som tvingar oss att söka en orsak till hvarje
förändring, som vi bevittna.
Kant liknar själf denna sin omhvälfning af
betraktelsesättet vid Kopernikus’ upptäckt, då denne ställer solerf i
det centrum, som man förut förbehållit åt jorden. Med
sin omhvälfning har Kant emellertid icke, som några hans
samtida förebrådde honom, gjort sanningen beroende af
den enskilda människans betraktelsesätt, hennes tillfälliga
stämning — i likhet med hvad sofisterna gjorde — utan han
har visat, att förnuftet, som — visserligen mer eller mindre
utveckladt — finnes hos alla människor, är den nödvändiga
förutsättningen för all kunskap.
Med detta förnuft ha vi att arbeta för att söka förstå
världen. Vi måste här mödosamt sträfva fram steg för
steg, göra den ena lilla erfarenheten efter den andra. De
engelska empiristerna ha otvifvelaktigt rätt i att påpeka
värdet af erfarenhetskunskapen, men den är icke ensam
nog, vi måste se den samlade erfarenheten i det mer och
mer klarnande ljuset af vårt tänkandets grundsatser.
Världen är oss icke gifven färdig från början, så bekvämt är
det icke ställdt för oss, den är en »uppgift», som
föreligger för oss att söka lösa på så sätt att vi sammanfoga det
stoff, våra sinnen ge oss, till en så småningom allt
fullständigare enhetlig byggnad. »Världen är oss icke gifven
utan uppgifven.»
Visserligen måste vi tänka oss, att vi icke kunna lösa
denna uppgift fullständigt, att det mänskliga förståndet här
måste komma till korta, men detta oaktadt står en sträfvan
mot den fullkomliga sanningen som ett mål för oss, hvilket
vi tvingas att söka hinna. Längtan till sanningen är ett
faktum, som vi icke kunna bortförklara och som vi icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
