Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aprioristiska egenskap och förmåga kallar Kant »den
tran-scendentala aperceptionens (medvetandets) syntetiska enhet».
I ordet transcendental* ligger det aprioristiska, det
ursprungliga, det som gifvits oss »af begynnelsen».
Både åskådningsformer och kategorier äro former för
vår kunskapsförmågas verksamhet, hvilken öfverallt gör sig
gällande som ett sammanfattande, en synles. Åskådning
måste förbinda sig med begrepp för att bli kunskap och
tvärtom. Och vi äga en tredje förmåga, till hälften af
sinnlig, till hälften af intellektuell natur, af Kant kallad det
transcen den tala schemat, som förmedlar mellan de
heterogena åskådning och begrepp. I syntesen finner Kant vår
kunskaps grundform, som visst icke behöfver vara oss
medveten utan är »en verkan af en blind men ofrånkomlig
själslig funktion». Denna ovillkorliga, i vår natur djupt
grundade trängtan till att förbinda och syntetisera är så
stark, att den »kräfver en afslutande enhet i vår kunskap».
E11 sådan afslutning kan erfarenheten icke ge oss, den går
ut öfver vår erfarenhet, är en ide. En första dylik idé är
själen, som betecknar något i sig obetingadt, som ligger till
grund för vår inre psykiska erfarenhet, men som ingen
själf-iakttagelse kan erfara; en annan sådan idé är världen som
ett helt, och icke heller här kan vår erfarenhet visa oss
hvarken begynnelse eller slut, en tredje idé är slutligen
begreppet Gud, som betecknar alltings obetingade
grundprincip. Med dessa frågor sysslar metafysiken.
Kant är nu framme vid sitt egentliga
kunskapsteoretiska eller »kritiska» spörsmål. Sedan han ådagalagt, med
hvilka former vår kunskapsförmåga opererar, gäller det för
honom att undersöka, om en giltig kunskap kan grundas
på dessa former hos »det rena förnuftet». Nu ges det
vetenskaper, som icke ha själen, världen som ett helt eller
* Transcendental är, enligt Kants terminologi, det som icke
har sin grund i erfarenheten utan i^unskapsförmåganfmen som
möjliggör erfarenheten; transcendent är det, som ligger utanför
hvarje erfarenhet, som ej kan lära kännas i erfarenheten och
som ej heller möjliggör erfarenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
