Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud till föremål, sådana som t. ex. matematiken och den
matematiska naturvetenskapen, hvilka vi tillmäta den
tillförlitlighet, som metafysiken förgäfves eftersträfvar. Och
innan Kant kommer fram till frågan om metafysikens
möjlighet som vetenskap, uppställer han i sin »kritik af det
rena förnuftet» till besvarande de två frågorna: »är ren
matematik möjlig?» och »är ren naturvetenskap möjlig?»
Med termen »ren» menar Kant oberoende icke af
erfarenheten men af hvarje särskild, sinnlig erfarenhet.
Kant besvarar dessa båda sistnämnda frågor med ja.
Matematikens giltighet som vetenskap har sin grund i de
rena åskådningsformerna rum och tid. Men här ligger
också matematikens begränsning: de matematiska lagarna
gälla endast inom erfarenhetens område, gälla blott för
tingen såsom de framträda för oss på grund af vår
åskåd-ningsförmågas egenart eller, som Kant uttrycker det, blott
för fenomenen, icke för tingen i sig. Den rena
naturvetenskapens giltighet beror i sin tur på kategorierna. För så
vidt som naturvetenskapen icke går utanför erfarenhetens
område men är »ren» och använder sig af storleks- och
kausalitetsförhållandena, är den möjlig. En kontinuerlig
öf-vergång måste då vara för handen beträffande
storleks-kategorierna, så att en fjärmare punkt i rummet måste nås
på så sätt, att man genomlöper hvarje punkt, som befinner
sig mellan utgångspunkten och målet. Eljest blir det
omöjligt att skilja på erfarenhet och inbillning, verklighet och
dröm. Och hvad angår kausalitetsbegreppet, så måste
äf-ven här de olika på hvarandra i tiden följande företeelserna
vara ordnade på ett bestämdt sätt, så att ett föregående
förhåller sig till ett efterföljande på samma sätt som i vårt
tänkande grund förhåller sig till följd. Om jag låter två
led i ordningsföljden byta plats, kan jag icke vara säker
på, att jag har verklighet framför mig. I min fantasi kan
jag lika gärna börja att bygga huset vid skorstenarna som
vid marken, men i verkligheten är detta omöjligt. Detta
resonemang innesluter också Kants bevis för orsakslagens
giltighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
