Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är en motsägelse, menar Fichte, det är att vända åter till
dogmatismen och låta tanken framgå ur tingen. Nej, hvad
som icke medvetet frambringas af vårt jag, måste vara en
produkt af ett oändligt, absolut jag. Hvarför detta oändliga
jag, Fichtes gudsbegrepp, hos oss frambringar föreställningen
om en utom oss varande yttre värld, därpå kan, säger
Fichte, icke något teoretiskt svar gifvas, menv däremot ett
praktiskt, ty det kategoriska imperativet kräfver handling
och arbete af oss, och
icke-jaget, världen,
naturen, existerar just som
material för vår plikt.
Fichtes största
betydelse ligger väl just inom
den praktiska filosofin, åt
hvilken han liksom Kant
ger företrädesrätten, och
hela hans lif, som länge
till-bragtes i nöd och
umbäranden, erbjuder ett
upplyftande exempel på en
verkligt etisk karaktär. Högt
berömda äro Fichtes »Tal
till den tyska nationen»,
som han höll i Berlin J* G. Fichte.
1807—1808 efter
fredsslutet med Napoleon, och vid flera tillfällen grep Fichte in
med af flammande sedlig entusiasm burna ord i de aktuella
dagsstriderna. »Du kan, ty du bör», är en af Fichtes
moraliska grundsatser, i en energisk vilja allena ligger,
säger han, möjligheten till bättring, till utveckling mot
andlig frihet; för hvarje människa är beredd eller måste
beredas en särskild uppgift för henne att söka förverkliga
inom sin samtid och inom sitt fosterland. Fichtes statslära
pekar på ett slags socialistiskt och protektioniskt statssystem
som idealet.
Andra representanter för den efter-kantiska idealismen
(F. H. ij.) 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
