Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
principerna och lagarna. Han bygger sitt system på
alltigenom naturvetenskapliga synpunkter och förklarar, att det
är utvecklingens, evolutionens lag, som är gemensam för
alla fenomen inom erfarenhetens område, både materiella
och andliga. Vara är utveckling. Egentligen har Spencer
före sin store samtida och landsman Darwin (1809—1882)
uppställt evolutionsteorin som grund för arternas uppkomst.
Det nya hos Darwin var mera idéen om »kampen för
tillvaron», och »det
natur-v liga urvalet» som
drif-krafter för utvecklingen.
Utvecklingslagen,
enligt Spencer gemensam
för alla fenomen, ligger
alltså också till grund
för kunskapen. Vi
förstå ett fenomen, när vi
fatta, hur det utvecklat
sig till hvad det är.
Vårt tänkande kan fatta
tingen, därigenom att det
jämför dem med
hvar-andra och skiljer dem åt.
Men vårt tänkande är
relativt och kan icke för
stå annat än det
relativa varat. Det
absoluta är ovetbart
{agnosticism), det är ett för oss oupplösligt — men också ett
oförnekligt— mysterium. Äfven här står Spencer på ungefär samma
ståndpunkt som Darwin, hvilken icke — i olikhet med sin
efterföljare Jenaprofessorn Häckel (född 1834) — förnekade
möjligheten af en personlig Guds existens eller en
personlig odödlighet. Häckel är monist och säger, att Gud kan
betecknas som den oändliga summan af allting; Gud och
värld äro ett.
I likhet med Häckel åter ser Spencer den yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
