[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTEN OCH KONGRESSER
Socialdemokratiska partikongressen
ägde rum i Stockholm den 18—25 mars 1932. Kongressen räknade
414 valda ombud för arbetarkommuner och partidistrikt, vartill kommo
särskilt inbjudna gäster från svenska och utländska organisationer.
Bland de senare märktes bl. a. danske statsministern Th. Stauning-
Vid kongressen förelåg en mängd motioner, av vilka flertalet dock
var av organisatorisk och utåt mindre betydande art. Huvudintresset
knöts till frågan om partiets ställning till försvaret och avrustningen.
Efter långa debatter, där meningarna brötos mellan partistyrelsens
förslag om att kongressen inte skulle fatta slutgiltig ståndpunkt
förrän den av riksdagen beslutade försvarsutredningen förelåg och ett
förslag om principiellt uttalande för isolerad avrustning, segrade
partistyrelsens förslag med 243 roster mot 165.
Kongressens andra stora fråga var socialiseringsfrågan. Motioner
hade inkommit från flera håll, i vilka krävdes, att partiet mera klart
utformade sitt socialiseringsprogram. Partistyrelsen ansåg emellertid
ej tidpunkten vara inne för att formulera ett praktiskt aktionsprogram
men väl att ett dylikt måste förberedas. I det syftet föreslogs dels
en principresolution om socialiseringen, dels att partistyrelsen skulle
få i uppdrag att närmare utarbeta ett aktionsprogram med
socialiseringsnämndens betänkanden som utgångspunkt. Huvudinledare var
hr Rickard Sandler, som i ett längre anförande motiverade
partistyrelsens förslag. Han yttrade bl. a., att i socialiseringsfrågans nu
aktuella fas står Ryssland i centrum redan av den orsaken, att där
verkligen sker något. Men vid studiet av utvecklingen i
Sovjetunionen bör man taga hänsyn till de exceptionella förhållanden, som
rått och råda där, samt att mycket av vad man fäster sig vid i
Sovjetunionen ej ror socialiseringsidéers genomförande utan industriprojekt
av gigantiska dimensioner. .Socialdemokratin vill genomföra sina
planer under politisk, social och ekonomisk demokrati, och det svenska
socialiseringsprogrammet måste bygga på svenska förhållanden. Efter
diskussion med många och långa inlägg beslöt kongressen i enlighet
med partistyrelsens förslag.
I samband med kongressen ägde en arbetslöshetsdemonstration av
storslagna mått rum. Antalet deltagare beräknades till c:a 40,000 och
genom en deputation framställde demonstrationen vissa krav och
önskemål till regeringen.
Frisinnade Landsmötet
— Frisinnade folkpartiets årskongress — hölls söndagen den 19 juni
1932 i Stockholm. Landsmötet Öppnades med hälsningstal av
statsministern Carl Ekman. Förutom 118 röstberättigade deltagare deltog
ett hundratal andra medlemmar. Huvuddelen av mötet åtgick att
behandla och antaga Frisinnade Landsföreningens program samt 1932
års valmanifest. En utredning om föreningsorganets utvidgning till
veckotidning beslöts. Sedan de egentliga mötesförhandlingarna
avslutats, höll red. M. Enander, Visby, ett anförande om
"Tidningspressen och partiet".
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
höll sin årskongress i Falun den 25—26 juni 1932. Ett So-tal ombud
och ett stort antal enskilda personer deltogo i kongress förhandlingar’
na. Vid kongressen talade bl. a. riksdagsman Elof Lindberg över
"Svensk militär avrustning", kapten C. J. Brunskog över
"Rustningsindustrien" och f. borgmästare Carl Lindhagen om
"Världsfredsproblemet".
i58
MÖTENOCH KONGRESSER
Föreningen beslöt göra framställning om en radikal revision av
läroböcker, som användas vid läroverk och högskolor samt om
utmönstrande av vissa krigstexter ur söndagsskolornas textböcker. En motion
om krigstjänstvägran såsom villkor för medlemskap skall gå till
omröstning i lokalavdelningarna. Världsspråksfrågan föranledde en
livlig -debatt, varefter beslöts att ge förord för Esperanto samt att
göra vissa framställningar i ärendet till N. F. och
lärarinternationa-lerna.
Kongressen beslöt att stödja den isolerade avrustningen som en
början till en mera allmän sådan och kunde inte erkänna giltigheten
av åskådningen att en svensk militär rustning är erforderlig för
neutralitetens värnande med hänsyn till påstådda internationella
förpliktelser eller som skydd mot inre politiska och sociala omvälvningar.
Nationernas förbund måste omvandlas från ett väsentligen europeiskt
regeringsförbund, behärskat av segermakter, till ett "folkens
världsförbund". En allsidig internationell rättsordning för detta
världsförbund måste framskapas, innefattande tillika ett ekonomiskt
rättstillstånd i stället för den nuvarande kapitalistiska produktionsordningen.
I samband med diskussionen kring den inhemska krigsindustrin
betonar kongressen, att vapenexporten från Sverige innebär en
allvarlig fara» och ställer därför kravet på statlig kontroll över
krigs-ni aterieltill verkningen.
Svenska folkriksdagen i avrustn ingsf råg an 1932,
tillkommen på initiativ av ett trettiotal för världsfredsfrågan
intresserade personer, hölls i Stockholm den 20—21 februari 1932.
Uppslaget till folkriksdagen har kommit från folkriksdagarna i
rösträttsfrågan vid förra seklets slut. Nu gällde det att framskapa en
svensk opinion för nedrustningskonferensen i Geneve och att väcka
ett Ökat intresse för arbetet där. Över 500 organisationer voro
representerade av 396 ombud, och det beräknas att över en halv miljon
samhällsmedborgare representerades vid folkriksdagen.
Anmärkningsvärt stort var intresset från de fackliga organisationerna.
Diskussionsämnen och inledare: "Krigens och militärväsendets
djupliggande orsaker" (f. borgmästaren Carl Lindhagen);
"Världsfredens organisation. Folkens samverkan" (riksdagsmannen Fabian
Månsson); "Den allmänna och den nationella (separata)
avrustningen" (riksdagsmannen Arthur Engberg); "Officiell folkomröstning i
avrustn ingsf rågan" (författarinnan Elin Wägner);
"Fackföreningsrörelsen och kampen mot kriget" (förtroendemannen Sigvard Cruse).
En permanent kommitté tillsattes att verka för sammankallande av
nya folkriksdagar till fria opinionsyttringar om världsfreden, dess
organisation och Sveriges inställning till problemen. I denna
kommitté är riksdagsman Carl Lindhagen ordförande.
I sina uttalanden framhåller folkriksdagen att det är uppenbart, att
världsfredens organiserande måste uppbyggas på ett beaktande och
biläggande av krigens och militärväsendets djupliggande orsaker. Äro
krig brottsliga, vilket Genéveprotokollet 1924 och Kelloggpakten 1928
fastslagit, måste det bero därpå, att krigsorsakerna äro de verkliga
förbrytelserna. En huvudsaklig krigsanledning äro sedan gammalt
och måhända nu mer än tidigare ras- och nationalitetsstriderna.
Asiens uppvaknande är nutidens största politiska tilldragelse vid sidan
av de ekonomiska problemen. Även i Övriga världsdelar är rasfrågan
brännande. I Europa kräver minoritetsproblemet en lösning. Nära
förbunden med ras- och nationalitetsproblemet står den alltmera
märkbara språkförbistringen. Ett neutralt, logiskt uppbyggt och
lätt-lärt världsspråk betyder en revolution i förhållandet mellan folken
och möjligheterna för individen att finna sig tillrätta i en värld,
som är splittrad i en mängd språkområden. Mer uppmärksamhet
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
