[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTEN OCH KONGRESSER
måste från pacifistiskt håll ägnas kyrkostriderna, då religionerna allt
fortfarande äro en makt att räkna med.
Som det centrala av tidens många problem stär det ekonomiska,
vars krav på en radikal lösning mer och mer tränger sig fram i
förgrunden.
Mötet uttalade sin sympati for de paneuropeiska strävandena.
Uppbyggandet av ett enigt Europa bör dock förutsätta, att den
paneuropeiska rörelsen inordnas under världsproblemet. Enandet av
Europas mångspråkiga folk förutsätter icke minst en lösning av
språkfrågan. Det arbete för världsfredens organiserande, som börjat
i och genom Nationernas förbund, måste fortsättas, men förbundet
skall byggas ut att bli ett folkens världsförbund i stället för som nu
endast ett segermakternas regeringsförbund.
Sverige och övriga Nordens länder böra stödja
avrustningssträ-vandena i världen genom att begynna den isolerade avrustningen med
bibehållande av endast en ordningsmakt. Försvarskommissionen bör
erhålla i uppdrag att sätta en svensk nationell avrustning i
förgrunden för sina överväganden. De fackligt organiserade arbetarna
uppfordras till en idékamp mot kriget, så att fackföreningsrörelsen
genomsyras av medveten vilja att till varje pris förhindra krig.
Den internationella konferens för nedrustning,
som hölls i Paris den 26—27 nov. 1931 under lord Cecils ledning,
hade till syfte att ge ett samlat uttryck åt de olika folkens krav på
väsentlig avrustning genom ett internationellt avtal. Trots markanta
skiljaktigheter, vilka togo sig särskilt tydliga uttryck vid det s. k.
Trocaderonmötet, då franska nationalister betecknade konferensen
såsom förräderi mot Frankrike, spelade den en viss pådrivande roll
på den allmänna nedrustningskonferensen.
Den allmänna nedrustningskonferensen,
som sammanträdde i Geneve den 2 februari 1932 under Arthur
Hendersons ordförandeskap, var ett möte mellan staternas ombud,
åtföljda av experter, sekreterare o. s. v. Konferensens huvuduppgift
var att på grundvalen av den år 1925 tillsatta förberedande
nedrustningskommissionens konventionsutkast söka åstadkomma en
internationell överenskommelse om begränsning av varje stats lånt-,
sjö-och luftrustningar, med andra ord att sätta en spärr för
kapprustningen genom att lägga de nationella rustningarna in under
gemensam lagbunden kontroll. Utom samtliga 54 medlemsstater voro 10
utanför Nationernas förbund stående stater inbjudna. De officiella
listorna över delegationerna upptogo omkring 600 namn.
Namnpetitionerna med krav på nedrustning från skilda länder upptogo
sammanlagt sex miljoner namnunderskrifter. Konferensen åtskildes i
slutet av juli månad för ferier. Arbetet återupptages någon gång
hösten 1932.
Den sammanfattande resolutionen, som utarbetats främst av
engelska och tjeckoslovakiska utrikesministrarna, Simon och Benes),
antogs den 23 juli med 41 röster. Tyskland och Ryssland röstade
emot, medan 8 stater, däribland Italien, avstodo från att rösta. Den
antagna resolutionen är uppdelad i fem kapitel. I det första förbinda
sig staterna att företaga en verklig reducering av rustningarna i
enlighet med de principer, som ligga till grund för det Hooverska
förslaget samt uppställa såsom en huvuduppgift angreppsvapnens
reducering. (Det Hooverska förslaget vid konferensen gällde
rustningarnas reducering med en tredjedel.) Andra kapitlet föreskriver
absolut förbud mot luftangrepp mot civilbefolkningen, varjämte sta-
l6o
MÖTEN OCH KONGRESSER
terna, under förutsättning: att man kan finna en metod att göra detta
förbud effektivt, förbinda sig att sinsemellan avskaffa allt
luftbombardemang. (De mindre staterna krävde på denna punkt absolut och
ovillkorligt förbud mot allt luftbombardemang.} Detta kapitel stadgar
vidare fastställande av maximikaliber för det tunga artilleriet och
kvantitativ begränsning av allt sådant artilleri, vars kaliber ligger
över en viss gräns. Kemiskt och bakteriologiskt krig förbjudes. Det
tredje kapitlet innehåller föreskrifter om hur
nedrustningskonferensens andra huvudskede skall förberedas. Konferensens presidium
skall utarbeta förslag till konventionstext i frågor, där enighet
uppnåtts samt med de intresserade regeringarnas hjälp studera och
framlägga förslag i frågorna om en verklig begränsning och reducering av
de effektiva manskapsstyrkorna, om metoderna för
försvarsbudgeternas begränsning och om reglemen tering av den privata och statliga
tillverkningen av och handeln med krigsmateriel. I fortsättningen
understryker resolutionen, att densamma på intet sätt lägger hinder i vägen
för längre gående nedrustningsåtgärder under konferensens nästa
skede samt rekommenderar slutligen regeringarna att med en tid av
fyra månader förlänga den av 1931 års förbundsförsamling beslutade
rustningsvilan, som eljest skulle utgå den t nov. 1932.
Konferensens presidium återupptog arbetet den 21 september 1032.
Fackföreningsinternationalens ekonomiska kongress
i Geneve april 1932. Fackföreningsinternationalens styrelse beslöt vid
sammanträde i Bern 16—iS mars 1932 att sammankalla en ekonomisk
kongress för behandling av frågan om världskrigen och
arbetslösheten. Denna hölls i Geneve 16—17 april 1932 med representanter för
2i anslutna landsorganisationer ävensom ett antal utomstående
organisationer.
Bland de krav, som framställdes vid kongressen, lades särskild vikt
på arbetstidens minskning till fyrtio timmar i veckan, lönenivåns
upprätthållande och ökning av folket! köpkraft. Särskilt betydelsefullt
ansågs även anordnandet av allmänna arbeten vare sig av nationell
eller internationell omfattning för beredande av arbete åt de många
mtljonerna arbetslösa. En lämplig organisation och en sträng tillsyn
över den internationella kreditpolitiken i förening med strävandena
att sätta en gräns för rustningskostnaderna förordades såsom ett medel
att lösa frågan om de allmänna arbetenas finansiering. En förbättring
av den ekonomiska situationen kan icke komma till stånd, förrän
frågan om skadestånd och internationella skulder erhållit en definitiv
och tillfredsställande lösning. De ansvariga staterna måste i
samverkan med arbetarorganisationerna lägga grunden till en vetenskaplig
organisation av de viktigare grenarna av produktionen och den
internationella handeln. Myndigheterna måste få ökat inflytande över det
ekonomiska livets alla områden.
De arbetslösa måste utan undantag och i alla länder komma t
åtnjutande av arbetslöshetsförsäkring. Angreppen mot
socialförsäkringen måste mötas med kraftigt motstånd. Arbetarorganisationerna måste
Överallt ha rätt till att oförhindrat verka till försvar för arbetarna.
Förenings- och yttrandefrihet äro att räkna till arbetarklassens
aktionsmedel och ligga till grund för varje strävande att förbättra
arbetarnas arbets- och levnadsförhållanden.
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
