Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kerstin Hesselgren av Emilia Fogelklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kerstin Hesselgren.
VÅRT lands första och hittills enda
kvinnorepresentant i Första kammaren föddes den 4 jan. 1872.
Provinsial- och bruksläkaren Gustaf Hesselgren och
Maria Wærn voro hennes föräldrar, Gästrikland hennes
hembygd.
Kanske beror det på den Wærnska härstamningen,
att hon tidigt blev intresserad av allmänna frågor.
Ehuru sjukdom hindrade henne att fullfölja
ungdomsdrömmen att bli läkare eller åtminstone gymnast, är
det karaktäristiskt för all hennes verksamhet i det
offentliga, att den gått ut på samhällets hälsa.
(Inte för ro skull har hon varit med om att starta
Föreningen för psykisk hälsovård 1931.)
Hennes första yrkesutbildning — i Tyskland och
herarna — blev skolkökslärarinnans. 25-åringen blev
därefter föreståndarinna för den husmodersskola, som
upprättats av Sällskapet för folkundervisningens
främjande. Redan här började hon se sambandet mellan den
praktiska sidan, utbildningsfrågan och samhällssynpunkten
inom ett och samma område. Att vi nu mera allmänt förstå
detta samband bättre är till icke ringa del hennes förtjänst.
Efter ett år vid Bedford College i London blev hon
1906 Stockholms första bostadsinspektris. 1912 blev
hon — efter ett mellanstick som skolköksinspektris
— vår första kvinnliga yrkesinspektris. Det är med
detta ämbete som utgångspunkt, bon blivit en levande
länk mellan människovärlden och maskinvärlden. Hon
förstod ömsesidigheten i påverkan och gjorde på eget
initiativ försök och. kurser, som sedan fingo efterföljd.
Jag minns så väl en av de första gånger jag
träffade Kerstin Hesselgren. Det var på ett sommarmöte
med studentskor och arbeterskor, där industriella problem
diskuterades. Där somliga sågo tillbaka mot "den
gamla goda tiden" och andra stirrade sig blinda
på nuets svårigheter, där lade hon upp hela
problemet i stort, med möjligheter och svårigheter. Hon
är ju inte filosof till fack eller läggning, men hennes
praktiska föredrag gav ett perspektiv över läget, som
öppnade nya vidder för oss alla. Hon lärde oss
företa i vilken grad det var en industriell bildningsbrist
detta, att vi ännu ej funnit den rätta anpassningen
mellan människa och maskin — i rätt ordning — i
vårt maskinella arbetsårhundrade. Kanske såg hon
den gången ljusare än nu, men visst är att hon var
klart medveten om ting, som först långt senare
kommit in i den allmänna diskussionen. Hon
uppfattade arbetssamhällets enhet, trots klyftor och diken —
utan skygglappar åt någondera hållet. Hon såg
läget både som det tedde sig från arbetsgivare- och
arbetarhåll och dessutom från en tredje synpunkt, som
var hennes egen.
Vad som kanske mest slog mig den gången var
hennes ovanligt utpräglade enhet av ogrumlad saklighet,
perspektiv och samhällssyn å ena sidan och av varm.
levande, av sentimentalitet eller hårdhet ogrumlad
mänsklighet å andra sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blaboken/1933/0090.html
