[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGRÖDJARE
Icke underligt om hon togs i anspråk av
Folkhushåll-ningskommissionen på sin tid, såsom ledamot av
kvinnorådet eller att hon är en av våra mest framstående
socialpolitiska föreläsare!
Som talare intar Kerstin Hesselgren ett rum för
sig. Man vet hur bra det lyssnas i riksdagshuset, när
"Kerstin" stiger upp! Hon förlänar en
omedelbarhetens charm och en ideell lyftning åt de torraste och
nyktraste ting. Man tycker ibland det är som om en
solstråle rört vid dem — utan att det minsta inkräkta
på deras allvar och saklighet. Hennes medfödda
värdighet behöver ej högtidligheten som hjälpmedel. Den
talar för sig själv.
Som expert har hon deltagit ej blott i
Internationella Arbetsorganisationens konferenser, utan också i
flera år tillhört den svenska delegationen i
Nationernas förbund. År 1931 var hon vice president i
förbundsförsamlingens sociala utskott.
Utom sakkunnighet, vidsyn och språkbegåvning har
Kerstin Hesselgren ännu en egenskap, som är god att
ha i internationella situationer. Det är en i ordets
bästa mening konciliatorisk förmåga, som utan att
sudda över motsatser, åstadkommer en avspänning, så
att den fanatiske kan skratta och den hätske se sak,
ej endast en oförrätt. Hon ser lika intresserad ut, när
diskussionen går henne själv emot, som när hennes sak
har vind i seglen, och väntar med ljus tålmodighet, att
tiden skall mogna. Hon har så många järn i elden,
att hon är van vid att somliga måste få vänta ut
sin tid.
När hon 1921, samtidigt med sin vän Elisabeth Tamm,
blev riksdagsledamot var det icke som partiansluten utan
som vilde. Hur svår och kostsam denna ställning
numera är, vet kanske bara en riksdagsman. Tänk bara att
på egen hand nödgas sätta sig in i en mångfald frågor,
som eljest bli ventilerade vid partisammanträdena! Och
om vilden därtill är den enda kvinnan i kammaren, då
tycker man, att både ensamhets- och arbetsbördan skulle
var tyngande nog. Men Kerstin Hesselgrens ljusa
frimodighet lockar en nästan att tro, att det ingenting
kostar alls — om inte man vet det.
Låt oss ange några av de områden, där hon satt till
dagar och nätter på att göra utredningar eller
framlägga motioner och betänkanden! Ända sedan sin entré
174
KERSTIN HESSELGREN
i riksdagen har hon varit ledamot av II lagutskottet.
I sjuk- och olycksfallsförsäkringsfrågor har hon
varit kallad som sakkunnig 1925—1930. Och bland
hennes 60-tal motioner (somliga väckta i gemenskap
med andra), finns det en hel mängd som ha att göra
med arbetarskydd och andra humanitära frågor. Hon
tillhörde också 1929 års arbetsfredsdelegation (och hade
dessförinnan representerat dess idé).
I bildningsfrågor har hon tagit verksam del, framför
allt på sådana områden som direkt eller indirekt
beröra industriellt liv. Redan 1917 var hon med bland
sakkunnige för att utreda organisationen av praktiska
ungdomsskolor. Men ej blott yrkesundervisningen
utan också folkhögskolekurserna och enskilda
läroanstalter ha varit föremål för hennes motioner.
Men * hon har också förstått vår bildningsbrist på
det familiala området och dess samhörighet med vanart
och andra samhällsvådliga företeelser. Hon har
särskilt fört ungdomens och kvinnornas talan, ej minst
mödrarnas. Hon var ordförande i 1926 års
moder-skapsförsäkringskommitté.
År 1922 blev hon ordförande i Sveriges frisinnade
kvinnors riksförbund (nu Svenska Kvinnors
Vänsterförbund). Och jämsides med hennes (motioner
rörande "behörighetslagens" ikraftträdande på olika
punkter, har hon framlagt förslag om bättre vård åt
barnaföderskor och om revision av vår lagstiftning i
frågor rörande moderskap. Hon har härvidlag stått som
de självförsörjandes likaväl som hemkvinnornas
talesman, oberoende av alla partigränser. (Som redan
antytts, är Kerstin Hesselgrens vildeskap förlagt inom den
frisinnade zonen.)
Att Kerstin Hesselgren nu nått pensionsåldern är
ofattbart för alla som se henne i aktion. Det är ett
faktum, som tycks vara oantagbart t. o. m. för Kungl.
Maj:t, ty hon är anmodad att kvarstanna i sitt
ämbete under år 1932 för att övervaka genomförandet av
ändringarna i arbetsskyddslagen.
Bakom den insats i det offentliga, varur en och
annan milstolpe här markerats, står en rik personlighet,
som förlänat ett så nytt värde och en så ny mening
åt många arbetsuppgifter, att dessa blivit till vida
mer än det på förhand utstakade. Hon är en pionjär.
Men dock icke en stridens människa. Det är inte
H5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
