[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARUUTBYTE
sen väga över åt ena eller andra hållet, men i längden
måste balansen väga jämt, såvida icke personer eller
stater äro villiga att låta sina fordringar stå kvar
tillsvidare och nöja sig med räntebetalningar. Det betyder
då, att det land, som mottagit mer varor än det lämnat
från sig, råkar i skuld till det andra, en skuld, som i
regel icke tillåtes att växa hur länge som hälst.
Man bör emellertid skilja på handels- och
betalningsbalans. Handelsbalans kallar man den avvägning, som
sker endast på basis av in- och utförda varor, men
betalningsbalans rymmer också en hel del annat, såsom de
nämnda eventuella räntebetalningarna, turisternas
utlägg, av landets fartyg intjänta frakter, emigranters
remissor och annat dylikt. På så sätt uppkomna
fordringar kunna givetvis gå i kvittning för mottagna varor,
så att en betalningsbalans kan väga jämt fastän den
rena handelsbalansen förefaller väga betänkligt över till
resp. lands för- eller nackdel.
Det bör också påpekas, att om man jämför siffror för
in- och utförsel, dessa oftast visa dålig överensstämmelse
och om man summerar ihop summorna för samtliga
länders import och export, skall man finna, att importen
betänkligt överstiger exporten. Alldeles bortsett från
sådana skiljaktigheter, som kunna uppkomma genom
bristfällig statistik, är detta en helt naturlig konsekvens
av det faktum, att i de importerade varornas värde
inräknas även frakter, försäkringar och andra kostnader,
medan detta icke är fallet för de exporterade varornas
del, då dessa noteras, innan dylika kostnader ännu
kommit till.
Sätten att förrycka balansen äro mångahanda. Det
vanligaste är väl, att ett land söker hindra importen av
vissa varor genom att lägga på mer eller mindre höga
tullar, oftast i avsikt att därigenom hjälpa och stödja
det egna näringslivet eller åtminstone vissa delar därav.
Det är en självklar sak, att dylikt stöd effektivt kan
lämnas åt en enstaka näring. Funne vi det med vår
fördel förenligt att tillverka exempelvis alla radioapparater
själva, kunde anan helt visst genom lämpliga tullsatser
bringa det därhän. Det är väl t. o. m. möjligt att i viss
utsträckning stödja en näringsgren, som delvis arbetar
för export, ifall man tar vad som kallas för dumping
till hjälp. Men det är däremot icke gärna möjligt, att
samtidigt skydda alla grenar av näringslivet, fast det är
det man av naturliga skäl så gärna vill.
jo6
AL VÄNNER
Under i övrigt normala förhållanden leder en pålagd
tull icke till några omedelbara konsekvenser för det
internationella varuutbytet på annat sätt än att
införseln av den tullbelagda varan försvåras eller
omöjliggöres. Priset på varan i fråga stiger. Om flera tilliar
komma till användning och drabba för folkets
försörjning viktiga varor eller rent av livsmedel, medför detta
en prisstegring på de tullbelagda varorna och folkets
möjligheter att fortfarande konsumera samma kvantitet
bli mindre. Antingen måste då levnadsstandarden
sjunka eller också måste konsumenternas inkomster stegras.
Sker detta sista betyder det högre utgifter för
arbetslöner för olika slags företag, följaktligen högre
produktionskostnader och svårare att konkurrera med andra
länders varor på världsmarknaden. Man får antagligen
sälja mindre utomlands och kan följaktligen heller inte
köpa lika mycket som förut. Därmed är inte sagt, att
inte olika tullar kunna verka på olika sätt, men som
allmän regel bör följden av en övergång till
tullskyddssy-stem eller protektionisan bli, att antingen
levnadsstandarden direkt sjunker eller att konkurrenskraften
försvagas och samma mål nås på en omväg.
Händelseförloppet förändras icke av om orsaken till
tullen är en annan än att direkt skydda en inhemsk
näringsgren. Många av de tullar, som av så gott som
samtliga jordens länder pålagts under det sista året, ha
icke blivit införda i den tanken, att en viss näringsgren
skulle skyddas, även om detta säkerligen varit fallet
oftare än man deklarerat detta ändamål, utan fastmera
för att åstadkomma en efterlängtad balans mellan
export och import.
Men varför uppstår då plötsligt ett överskott på
importsidan? Att ställa fram en enda orsak är icke
möjligt. Som allt annat inom det ekonomiska livet flätas
mångahanda orsaker in i varandra, föranleda en viss
följdverkan, som i sin tur orsakar nya komplikationer.
Att man ytterst har att söka roten till mycket av det
onda i de fredsvillkor, som för mer än tio år sedan
stipulerades, är dock säkert. Då konjunkturcykelns
topppunkt passerats och depressionstecken framträdde,
förstärktes dessa latenta orosanledningar. Det
tullskydds-system, som praktiserades av de länder, som i första
hand hade att mottaga krigsskadestånd och
avbetalningar på krigsskulder, drabbade även andra än dem som hade
att erlägga dessa betalningar. För exempelvis Englands
14 — N. K. -33.
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
