[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARUUTBYTE
duktion samtidigt som en del småindustrier ökade sin.
Så synes också ha varit fallet. Och konsekvensen blir’
att efter kort tid arbetslösheten åter börjar stiga.
Vad kan nu ett land göra för att skydda sina näringar
mot en verklig eller inbillad illojal utländsk konkurrens?
Tullarna äro som sagt gamla och beprövade och det
bör kanske ges dem det erkännandet, att man åtminstone
vet vad man har att rätta sig efter. Men nu har man
hittat på många nya sätt: importrestriktioner,
kvotienter, reglering av valutatilldelning, kreditrestriktioner
och annat mera. Gemensamt för dem alla är, att de
samtliga äro hinderliga för handeln och vilket sätt, som
är mest och vilket minst skadligt, är icke gott att säga.
Karakteristiskt för ’alla dessa åtgärder är att de yngla
av sig. Den ene börjar, den andre känner sig träffad
och svarar. Så småningom har man ett helt system, en
hel labyrint av bestämmelser och kontrabestämmelser
där snart sagt ingen har förmåga att hitta ut eller in!
Resultatet blir ofta detsamma som importförbud, där
detta inte rent av klart uttalats.
Hjälper det då? Tyvärr inte, måste man svara. Intet
enda land lär väl kunna stiga upp och påstå, att de
vidtagna åtgärderna fört det ut ur svårigheterna.
Tvärtom har det ständigt blott blivit värre. Ingen vet om och
när han kan få betalt för sina varor, ingen vet om inte
nästa månad kvotienten är en annan och man kan inte i
förväg planera produktionen, försäljningarna eller
inköpen. Desorganisation och kaos äro den nödvändiga
följden.
Ännu är visserligen inte den internationella handeln
alldeles utplånad, men minskningen är förvisso
oro-väckade. Vad man kan ha anledning att förvåna sig
över är snarast att den är så stor som den är. Gjorda
undersökningar faa nämligen visat, att den under åren
1929—1931 sjunkit på följande sätt uttryckt i miljoner
dollars, därvid alla viktigare länder medräknats:
Import Export Skillnad
1929 ................ 31,198 28,487 2,711
1930 ................ 25,370 22,825 2,545
1931 ................ 18,258 16,221 2,037
Det vill med andra ord säga, att såväl import- som
exportsiffrorna sjunkit med över 40 procent under dessa
två år. Går man vidare och jämför siffrorna för de
första månaderna av år 1932 med ovananvända basår,
200
AL VÄNNER
finnes man att nedgången är ännu betänkligare. Man
kommer till siffror om över 50, ja över 60 procent.
Nu bör det visserligen härvid erinras om att dessa
uppgifter gälla värdet. De fallande priserna måste
således också tas hänsyn till och kvantiteterna kunna
således icke ha fallit i samma takt. Att de fallit råder
däremot intet tvivel om.
_ För handelsbalansens vidkommande är det
naturligtvis värdesiffrorna, som äro de avgörande. För
sysselsättningen, tillgången på arbete, arbetslösheten är det
däremot kvantitetssiffrorna, som äro av betydelse.
Att sysselsättningen minskats och arbetslösheten på
ett oroväckande sätt ökats under de sista åren är ju
också allbekant. Siffror från olika länder visa samma
utvecklingsgång. Man behöver inte anföra alla för att
få den saken klar. Så här ser utvecklingen ut för
januari månad under de sista tre åren i fråga om antal
arbetslösa uttryckt i procent:
1930 1931 1932
’ Sverige ................... 13,9 19,8 24,1
Norge .................... 14,9 20,4 23,9
Danmark ................. 20,3 24,4 34,1
Holland .................. 13,9 23,0 33,7
Belgien ................... 7,5 27,3 43,2
Tyskland ................. 22,0 34,2 43,6
England .................. 12,4 21,5 22,4
U.S.A. (sysselsättningsindex) 90,2 73,1 64,8
Siffrorna för de olika länderna böra icke jämföras
inbördes, ty de äro icke jämförbara. I ett land kunna
de vara ganska exakta, men för ett annat avsevärt
bristfälliga. För varje enskilt land kan ’inan däremot ha
rätt att göra jämförelse mellan förhållandena vid olika
tidpunkter och resultatet blir ju detsamma i samtliga
fall. Arbetslösheten har tilltagit överallt och i
exempelvis Tyskland nått en siffra, som ligger icke långt från
hälften. Att de engelska siffrorna visa en viss
återhämtning betyder som ovan sagts icke att förhållandena
fortsatt att svagt ljusna. Under de sista månaderna har
man åter måst konstatera en ökning.
Det borde för alla och envar vara klart, att så kan
det icke i längden fortgå. Intet samhälle är tillräckligt
starkt för att underhålla halva sin arbetsföra befolkning
utan att den själv ges tillfälle att bidraga genom arbete.
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
