[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN
välja en representant var, av vilka dock endast en för varje gång äger
deltaga i arbetet. .
Riksdagen gjorde dock vissa ändringar i förslaget.
Stiftsintendenten ersättes med en stiftsnämnd på fem personer, av vilka regeringen
skall tillsätta tre och domkapitlet två. Under stiftsnämnden lyder en
stiftsjägmästare. Däremot bibehölls bostadsnämnden.
Dansbanor och nattklubbar
Regeringen hade föreslagit, att vissa paragrafer i ordningsstadgan
för rikets städer skulle utsträckas att gälla landsbygden. Så skulle
tillstånd av polismyndigheten (= landsfiskalen) fordras för
anordnande av nöjestillställning, till vilken allmänheten har tillträde. Även
för anordnande av möte under bar himmel å plats, där allmänheten
eljest har obehindrat tillträde, skulle tillstånd krävas.
Vidare hade regeringen föreslagit, att vissa bestämmelser, som
gälla för offentlig nöjestillställning i stad, även skall tillämpas ifråga
om tillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss
förening eller av inbjudning, därest tillställningen uppenbarligen
utgör del av en uteslutande eller väsentligen för anordnande av dylika
tillställningar driven rörelse eller tillställningen eljest, såsom med
avseende å sin omfattning eller de villkor, varunder tillträde lämnas,
är att jämställa med tillställning, till vilken allmänheten har tillträde.
(Lagen gällde s. k. nattklubbar.)
Beträffande möten stannade kamrarna i olika beslut: första
kammaren förordade, att möten få anordnas efter enbart anmälan, medan
andra kammaren helt avböjde regeringsförslaget på denna punkt. I
fråga om nöj es tillställn i n gar och nattklubbar biträddes däremot
regeringsförslaget.
Nykterhetsfrågor
Anslagen till nykterhetsundervisning tillhöra
ecklesiastikdepartementet, sålunda åttonde huvudtiteln, medan anslagen till
alkoholist-vården m. m. komma på socialdepartementet — femte huvudtiteln.
Regeringen hade föreslagit, att till undervisnings- och
upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens främjande skulle anvisas 338,000
kr. (ur rusdrycksmedelsfonden), och detta förslag vana i enlighet
med statsutskottets hemställan riksdagens bifall.
Emellertid hade regeringen icke upptagit några poster till
anordnande under år 1933 av Centralförbundets för nykterhetsundervisning
sociala fortbildningskurs för lärare m. fi. och ej heller till dess
allmänna utbildningskurs i alkoholfrågan för studie- och ungdomsledare
m. fi. Ledamöter av riksdagens nykterhetsgrupper väckte dock
motioner om ökning av anslagssumman, så att sistnämnda kurs skulle kunna
möjliggöras. Statsutskottet förordade icke någon höjning av den
totala anslagssumman utan anförde, att medel till anordnande av
kursen borde beredas inom ramen för det av regeringen föreslagna
totalbeloppet. Det borde överlämnas åt regeringen att avgöra denna
fråga. ■—■ Detta blev även riksdagens beslut.
Däremot avslogos motionerna om ökning utöver regeringens förslag
av anslagen till den av Centralförbundet för nykterhetsundervisning
handhavda föreläsnings- och instruktionsverksamheten samt till
Internationella antialkoholbyrån i Lausanne. Det förstnämnda av dessa
båda anslag bestämdes av föregående riksdag till 200,000 kr., men
regeringens av riksdagen godtagna förslag upptog allenast 145,625 kr.
Internationella antialkoholbyråns förutvarande anslag 2,500 kr.
ändrades varken av regeringen eller riksdagen.
210
I
RIKSDAGEN
Auslagen till nykterhetsorgan isatio nerna blevo vid regeringens
fördelning oförändrade. Riksutskottet för de kristnas nykterhetsrörelse
fick 5,000 kr. samt Rikskommittén mot den olagliga
rusdryckshanteringen 26,000 kronor. Det anslag till oförutsedda behov, som går
under benämningen anslag till "främjande av nykterhet på andra än
ovan anförda sätt och motarbetande av dryckenskapens följder" och
vilket tidigare uppgått till 10,000 kr., nedsattes i
statsverkspropositionen till hälften och vid den slutliga anslagsdelningen till 3,000 kr.
I fråga om anslagen till alkoholistvården beviljades i stort sett vad
regeringen föreslagit. Till erkända och enskilda alkoholistanstalter
beviljades 300,000 kr. eller 50,000 mera än förut. Anslaget till
anordnande av erkända alkoholistanstalter ökades med 25,000 till 100,000
kronor.
Till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. anslogs
92,000 kronor. Härav beräknades 45,000 kr. till understöd åt
nykterhetsnämnderna (= 15,000 kr. mera än i fjol), 20,000 kr. till
sammanslutningar av nykterhetsnämnder, 15,000 kr. till konferenser och
kurser, 4,000 kr. till Tidskrift för nykterhetsnämnderna och 8,000 kr.
till avlöning av särskild tjänsteman inom Socialstyrelsen.
Det belopp, som erfordrades till utbildningskursen för lärare och
ungdomsledare, var 11,200 kr. Detta har regeringen sedermera
åstadkommit genom nedprutning av följande i statsverkspropositionen
upptagna poster: Föreläsnings- och instruktionsverksamheten (145,625 kr,
nedsatt till 140,000), Svenska sällskapet för nykterhet och
folkuppfostran (5,000 kr. — 3,425), Rikskommittén mot den olagliga
rusdryckshanteringen (28,000—26,000), Främjande av nykterhet på
andra än de särskilt angivna sätten (5,000—3,000).
Användningen av de till staten inflytande rusdrycksmedlen har
under senare år reglerats genom en 1926 utfärdad förordning, som
emellertid endast tillerkänts giltighet intill den 1 juli 1932. I anledning
•därav föreslog finansministern, att nämnda förordning med en något
ändrad lydelse skulle erhålla fortsatt giltighet i ytterligare 3 år.
Statsutskottet tillstyrkte förslaget men ville "med hänsyn bland annat
till det ovissa tidsläget" begränsa den fortsatta giltigheten till endast
ett år. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
Det sålunda fattade beslutet sammanfaller med den linje, som
Sveriges Nykterhetsvänners Landsförbunds styrelse i samråd med
delegerade för riksdagens nykterhetsgrupper tidigare förordat i fråga om
förevarande vanskliga spörsmål, nämligen att just nu, då depressionen
försvårar en nykterhetsfrämjande permanent lösning av problemet,
nöja sig med ett fortsatt provisorium.
Hrr Johan Bergman i första och Sven Bengtsson i Norup i andra
kammaren väckte motion om skrivelse till regeringen med begäran om
utredning av frågan om skärpta bestämmelser rörande motorförares
förhållande till bruket av starka drycker samt framläggande av förslag,
vartill utredningen kunde föranleda. Vederbörande utskott avstyrkte
motionen under en relativt välvillig motivering, och riksdagen följde
utskottet.
På grund av motion av hr Harry Weibull uttalade sig riksdagen för
en utsträckt användning av svensk råvara vid sprittillverkningen.
Däremot avslogos motioner av hrr Alexander Nilsson och Per
Nilsson i Bonarp, att det skulle åligga importör av för motordrift avsedd
bensin att av den införda kvantiteten försälja eller förbruka minst
10 proc. i en blandning bestående av 75 proc. bensin och 25 proc.
motoralkohol, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatill verkning.
En likalydande motion framfördes i A. K. av förste vice talmannen
Per Nilsson m. fi. Emellertid uttalade sig riksdagen för utredning
av frågan om främjande av avsättningen av inhemsk sprit till motor
bränsle.
21 £
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
