Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktigare frågor vid 1932 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1932
Det brukar sägas, att riksdagen det år. Hå allmänna val till andra
kammaren förestå, ar ganska olik andra riksdagar: "valen kuta
sin skugga framför sig". Regeringen, partierna och de enskilda
riksdagsmannen fora sitt allra bästa för att kunna uppvisa basta möjliga
resultat — eller åtminstone kraftigast möjliga försök att nå sådana.
Riksdagen 1932 uppnådde också en del resultat: den många sekler
gamla frågan om prästgårdarnas förvaltning var föremål för ett
beslut, som betydde en fullständig omläggning av hittillsvarande
organisation; regeringena förslag rörande dansbanor och dansklubbar vann
riksdagens bifall; en del ändringar i riksdagsordningen m. m.
genomfördes; beslut bar fattata rörande vissa städers läggande under
landsrätt samt om dessa städers kommunala förvaltning; en organisation,
avsedd att åstadkomma bättre priser a mjölk, har skapats.
Arbetslösbeten blev föremål för ingående debatter. En fråga av
dominerande betydelse blev Kreugerkraschen och vad därmed hängde
samman.
Grundlagsfrågor
De flesta grundlagsändringar, som genomfördes, bestodo i
förenklingar och förtydliganden. Vad angår riksdagsordningen»
kompletterades de paragrafer, som röra utskottens arbete. Talmannens
befogenhet ökades. Om en talare skulle "tillåta sig personligen
förolämpande uttryck eller eljes uppträda pi ett mot god ordning
stridande sätt", äger talmannen fråntaga honom ordet. Han kan
dessutom av talmannen erhålla särskild varning, i särskilt svåra fall
åtalas. R eger i n gs för si ag framläggas senast sextio dagar efter
riksdagens Öppnande, motioner under riksdagens första tolv dagar. Frän
dessa regler finnas dock vissa undantag.
Däremot avslogs regeringens proposition om riksmandat.
Innebörden t detta förslag var den, att av andra kammarena 230 mandat skulle
200 väljas såsom förut i de särskilda valkretsarna. De övriga 30,
de s, k. riksmandaten, skulle förbehållas for utjämning mellan de
olika partierna efter deras styrkeförhållanden 1 hela riket. Varje
meningsgrupp* som ville deltaga 1 valet, skulle därom göra anmälan
till justitiedepartementet, att den som parti ämnade deltaga i valet
De anmälda partierna skulle därefter få nummer efter
överenskommelse eller lottning. Dessa nummer skulle ersätta de hittillsvarande
partibeteckningarna, vilka helt skulle försvinna. Samtidigt med att
ett parti anmälde, att det ville deltaga i valet, skulle det anmäla en
s, k. rikslista» ett förslag till riksdagskandidater att ifrågakomma vid
utjämningsförfarandet. Sedan röstsammanräkning skett i de olika
valkretsarna, fördelas de 30 riksmandaten pä grundval av de i hela
riket avgivna rösterna på så sätt» att en proportionell utjämning
skedde i förhållande till partiernas röststyrka. Dock skulle vid
riksmandatens fördelning endast det parti få vara med, som erhållit
mandat 1 minst en valkrets.
208
riMMHHdl
RIKSDAGEN
Kommunala frågor
Regeringen hade framlagt förslag till "lag för häradsallmänningar".
Sådana skogar finnas numera i tio län. Kedan de gamla
landskapslagarna innehöllo bestämmelser i hithörande frågor. Sedan dess ha
allmänningarna flera gånger varit föremål för lagstiftningsåtgärder.
Som förut skola allmänningarna tillhöra de häradsbor, som inneha i
mantal satt Jord. Häradsallmänning får icke intecknas eller utmätas
för skuld. Delägarna välja på "allmänningsstämma" en styrelae samt
revisorer. Varje delägare kan personligen närvara och rösta, de
frånvarande företrädas av kommunvis valda ombud.
Riksdagen biföll väckt motion om utredning rörande utökande av
kommunernas inflytande pi tillsättandet av fjärdingsmän.
Enligt regeringsförslag antog riksdagen bestämmelser, som innebära
större möjligheter för kommun att i samband med minskning i
barnantalet även minska antalet skolor och skolavdelningar.
Regeringen hade även föreslagit vissa städers läggande under
landsfått samt i samband därmed förordat vissa bestämmelser rörande
kommunalförvaltningen i städer utan magistrat.
4 Vilken stad som helst kan läggas under landsrätt, där
stadsfullmäktige så besluta. Men dessutom äger konungen besluta, att stad skall
läggas under landsrätt, därest stadens rådhusrätt icke har mer än en
lagtaren rådman, samt därest en dylik ändring är till gagn för
rättskipningen och omläggningen icke medför ökade kostnader för staden.
För att stad skall utan stadsfullmäktiges bifall kunna läggas under
landsrätt, måste dock borgmästarsysslan vara ledig. Stad, dlr
länsstyrelse har sitt säte, kan icke utan stadsfullmäktiges medgivande
läggas under landsrätt.
istad utan magistrat är drätselkammaren högsta förvaltande
myndighet. Beslutande myndighet är liksom i andra städer
stadsfullmäktige. I stad utan magistrat skall finnas en kommunalborgmästare,
som äger att med yttranderätt (men icke rösträtt) närvara vid
stadsfullmäktiges och drätselkammarens sammanträden. Till
kommunalborgmästare skall utses jurist eller "den som av konungen på grund
av annan utbildning eller ådagalagd skicklighet i kommunala värv
eller eljest i allmän befattning funnits skickad att innehava den
tjänst, varom är fråga". Kommunalborgmästare väljes av
stadsfullmäktige. Han kan entledigas på grund av ålder eller om
stadsfullmäktige och länsstyrelsen finna honom olämplig för uppdraget I
nybildad stad utnämner länsstyrelsen en t. f. kommunalborgmästare.
Denne sammankallar allmän rådstuga för att utse valnämnd. Skall
staden ha stadsfullmäktige, äger valnämnden föranstalta om val
härtill. — Regeringen hade även föreslagit, att kommunalborgmästare
skulle kunna väljas till ledamot i drätselkammaren. Detta avslogs av
riksdagen men i övrigt godkändes regeringsförslaget.
Till kommunala angelägenheter får även frågan om prästboställena
räknas.
Den nya lagen innehåller främst, att förvaltningen av prästgårdarna
blir en församlingens angelägenhet. Lagen skiljer mellan prästgård,
lönebostille och allmänna kyrkohemman. De sistnämnda lyda direkt
under kyrkofonden. De övriga förvaltas av kyrkoråden eller särskilt
utsedda styrelser. Om till löneboställe hör skog, skall till förvaltare
utses en person med skogvaktareutbildning eller åtminstone med vana
vid skogsbruk. Uppsikten utövas av domkapitlet. Enligt
regerings-förslaget skulle i varje stift finnas en stiftsintendent med ganska
vidsträckt befogenhet. Stiftsintendenten skulle vara utbildad jägmästare.
Dessutom skulle i varje tingslag finnas en boställsnämnd, bestående
av tre ledamöter. En ledamot skulle utses av länsstyrelsen och en av
domkapitlet. Den tredje skulle tillsättas av pastoraten, som äga att
2QO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
