Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkrörelserna - Möten och kongresser - Svenska folkriksdagen i avrustningsfrågan 1932 - Den internationella konferensen för nedrustning - Den allmänna nedrustningskonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTEN OCH KONGRESSER
måste från pacifistiskt håll ägnas kyrkostriderna, då religionerna allt
fortfarande äro en makt att räkna med.
Som det centrala av tidens många problem står det ekonomiska,
vars krav på en radikal lösning mer oeh mer tränger sig fram i
förgrunden.
Mötet uttalade sin sympati för de paneuropeiska strävandena.
Uppbyggandet av ett enigt Europa bör dock förutsätta, att den
paneuropeiska rörelsen inordnas under världsproblemet. Enandet av
Europas mångspråkiga folk förutsätter icke minst en lösning av
språkfrågan. Det arbete för världsfredens organiserande, som börjat
i och genom Nationernas förbund, måste fortsättas, men förbundet
skall byggas ut att bli ett folkens världsförbund i stället för som nu
endast ett segermakternas regeringsförbund.
Sverige och övriga Nordens länder böra stödja
avrustningssträ-vandena i världen genom att begynna den isolerade avrustningen med
bibehållande av endast en ordningsmakt. Försvarskommissionen bör
erhålla i uppdrag att sätta en svensk nationell avrustning i
förgrunden för sina överväganden. De fackligt organiserade arbetarna
uppfordras till en idékamp mot kriget, så att fackföreningsrörelsen
genomsyras av medveten vilja att till varje pris förhindra krig.
Den internationella konferens för nedrustning,
som hölls i Paris den 26—27 nov. 1931 under lörd Cecils ledning,
hade till syfte att ge ett samlat uttryck åt de olika folkens krav på
väsentlig avrustning genom ett internationellt avtal. Trots markanta
skiljaktigheter, vilka togo sig särskilt tydliga uttryck vid det s. k.
Trocaderonmötet, då franska nationalister betecknade konferensen
såsom förräderi mot Frankrike, spelade den en viss pådrivande .roll
på den allmänna nedrustningskonferensen.
Den allmänna nedrustningskonferensen,
som sammanträdde i Genève den 2 februari 1932 under Arthur
Hendersons ordförandeskap, var ett möte mellan staternas ombud,
åtföljda av experter, sekreterare o. s. v. Konferensens huvuduppgift
var att på grundvalen av den år 192.5 tillsatta förberedande
nedrustningskommissionens konventionsutkast söka åstadkomma en
internationell överenskommelse om begränsning av varje stats lånt-,
sjö-och luftrustningar, med andra ord att sätta en spärr för
kapprustningen genom att lägga de nationella rustningarna in under
gemensam lagbunden kontroll. Utom samtliga 54 medlemsstater voro ro
utanför Nationernas förbund stående stater inbjudna. De officiella
listorna över delegationerna upptogo omkring 600 namn.
Namnpetitionerna med krav på nedrustning från skilda länder upptogo
sammanlagt sex miljoner namnunderskrifter. Konferensen åtskildes i
slutet av juli månad för ferier. Arbetet återupptages någon gång
hösten 1932.
Den sammanfattande resolutionen, som utarbetats främst av
engelska och tjeckoslovakiska utrikesministrarna, Simon och Benesj,
antogs den 23 juli med 41 röster. Tyskland och Ryssland röstade
emot, medan 8 stater, däribland Italien, avstodo från att rösta. Den
antagna resolutionen är uppdelad i fem kapitel. I det första förbinda
sig staterna att företaga en verklig reducering av rustningarna i
enlighet med de principer, som ligga till grund för det Hooverska
förslaget samt uppställa såsom en huvuduppgift angreppsvapnens
reducering. (Det Hooverska förslaget vid konferensen gällde
rustningarnas reducering med en tredjedel.) Andra kapitlet föreskriver
absolut förbud mot luftangrepp mot civilbefolkningen, varjämte sta-
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
