Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen - Viktigare frågor vid 1932 års riksdag - Fredsanslaget - Kreugerkraschen och Riksbanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN
Fredsanslaget
Regeringen hade hemställt om ett anslag på 25,000 kr. till
fredsupplysning. Från socialdemokratiskt håll motionerades dels om 50,000,
dels om 32,000 kr., medan från högerhåll motionerades om avslag.
Andra kammaren beviljade 25,000 kr„ första kammaren ingenting.
Vid gemensam votering segrade andra kammaren med 159 röster
mot 132.
Kreugerkraschen och Riksbanken
När ingenjör Ivar Kreuger den 12 mars själv gjorde slut på sin
bana, vållade detta stor oro överallt. Kreugerkoncernen var ett av
världens största affärsföretag, och man kunde vänta en ny kris på
näringslivets område — alldeles frånsett vad som sedermera
uppdagades, nämligen att Kreugerkoncernen i verkligheten varit världens
största svindlarföretag.
Regeringen framlade förslag om moratorium, vilket omedelbart
beslöts av riksdagen.
Genom de förhållanden, som vid denna tid icke voro kända men
som senare kommo fram, hade ett av Sveriges största bankföretag,
Skandinaviska Kreditaktiebolaget, kommit i svårigheter. På förslag
av regeringen’ beslöt riksdagen därför bemyndiga riksgäldskontoret
att dels å statens vägnar teckna och erlägga likvid för förlagsbevis i
Skandinavbanken till ett belopp av 100 milj. kronor, ävensom lämna
samma bolag lån intill sammanlagt 115 milj. Dessutom ställdes till
regeringens förfogande ett belopp av 30 milj. kr. att användas för
lämnande av stöd åt svenska kreditinrättningar, som på grund av
rådande krisläge voro i behov därav. Lånet är amorteringsfritt åren
1932 och 1933, därefter återbetalas en tiondedel varje år.
I bankoutskottets yttrande över riksbankens förvaltning och
valutapolitik m. m. hade en del anmärkningar framförts, dels av
majoriteten, dels reservationsvis.
Till en början lämnade utskottet en redogörelse för den
föreliggande situationen hösten 1931,’då guldmyntfoten uppgavs. Det hade
ålegat bankofullmäktige att icke utan uppenbart nödtvång upphäva
guldmyntfoten. Det vore intet att erinra emot, att fullmäktige, sedan
guldmyntfoten blivit upphävd i England, underhandlade om ett lån.
Däremot ifrågasatte utskottet, om fullmäktige icke tidigare bort inse
svårigheten att erhålla ett lån. Strävandena att reglera kronans värde
borde taga till utgångspunkt den inhemska prisnivån och vårt eget
näringslivs behov. Det är uppenbarligen ett allmänt intresse, att
räntorna inom landet hållas på den lägsta möjliga nivå. — Häremot hade
utskottets högermän och en bondeförbundare anfört en reservation,
däri framhölls, att bankofullmäktige redan på våren 1931 bort
underhandla om lån. Riksdagen hade givit fullmäktige lånefullmakt. När
England lämnade guldmyntfoten, borde Sverige ha höjt diskontot.
I fråga om Kreugerkrediterna hade utskottet anmärkt, att dessa
krediter icke från början upptagits i bankofullmäktiges protokoll.
Sammanlagt uppgingo lånen till 158 milj. kr., varav 146 milj. förbrukats.
Det vore anmärkningsvärt, att så mycket pengar lämnats till ett
enda företag — och därtill ett starkt spekulativt sådant. Viktigaste
anmärkningen var dock den, att lånen lämnats för finansierande av
krediter till utlandet, sammanhängande med kapitaltransaktioner, av
vilka flertalet icke kunnat täckas på den internationella marknaden.
Den ifrågavarande kreditgivningen har minskat vårt lands likvida
penningtillgångar och sålunda föranlett en högre räntenivå.
Kreuger-krediten har varit en bidragande orsak till att guldmyntfoten måst
uppgivas. Redan i början av maj 1931 hade bankofullmäktige haft
213
15 — M. jLlm J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
