Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artiklar - Framtidens kriminalpolitik. Av professor, med. doktor Olof Kinberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen åskådning kan vara mera oriktig och farlig.
Varje brottsling är och förblir en människa, hans brott
må vara huru omänskligt som helst. Såsom sådan är
han alltid värd intresse och detta kanske i så mycket
högre grad som han själv oftast är en från den
genomsnittliga typen avvikande person. Ingen brottsling är
en isolerad företeelse som liksom en meteorsten plötsligt
slår ner, ingen vet varifrån. Han har tvärtom en
historia, han har tusentals förbindelser med andra
människor, med samhälleliga förhållanden och inrättningar
av olika slag. Han är alltså i själva verket icke blott
ett exempel på en viss, individuell själslig beskaffenhet
utan också ett tecken på en viss kulturell beskaffenhet
hos det samhälle i vilket han lever.
Varje rationell och radikal åtgärd mot en icke
önskvärd företeelse måste rikta sig mot orsakerna till
densamma. Ett verksamt bekämpande av brottsligheten
måste sålunda vända sig mot dess orsaker. Varje
brottslig gärning är en mänsklig individs reaktion på vissa
miljöinflytelser. Men varje mänsklig individ är ensam i
sitt slag, unik, och därför är också hans sätt att reagera
på miljön ett individuellt, unikt fenomen. Valet av
åtgärd mot en brottsling måste därför nödvändigtvis
grundas på en noggrann kännedom om de i hans själsliga
beskaffenhet och yttre förhållanden grundade
omständigheter som frambragt brottet. Härav följer att ett
noggrant utforskande av brottslingens person i
kroppsligt och själsligt avseende samt av hans
levnadsförhållanden och omgivning är nödvändigt om det skall bli
möjligt att på ett förnuftigt och verksamt sätt behandla
honom.
Detta har det svenska samhället redan till en del
insett och lagstiftaren har också föreskrivit att i sådana
fall där man har särskilda anledningar att misstänka en
abnorm sinnesbeskaffenhet undersökning genom läkare
obligatoriskt skall verkställas. Det stora flertalet
brottslingar dömas emellertid fortfarande, utan att
domstolarna ha annan kännedom om dem än vad som framgår av
prästbetyg, utdrag ur straffregister och deras egna,
okontrollerade berättelser om sina levnadsomständigheter.
Om en läkare med så bristfällig kännedom om en sjuk
människa tilläte sig att föreskriva en ingripande, för
individen måhända ödesdiger, behandling, så skulle han
med rätta anses göra sig skyldig till kvacksalveri. När
en domstol på en dylik, luftig kännedom om en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
