Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artiklar - Framtidens kriminalpolitik. Av professor, med. doktor Olof Kinberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brottslings personlighet och levnadsförhållanden ådömer
honom långa straff, så kallas detta att skipa rättvis
vedergällning.
För ett kvarts sekel sedan fanns, såsom ovan nämnts,
här i landet endast två sätt att behandla en brottsling;
straff (i flertalet fall frihetsstraff) samt
straffriförklaring på grund av själslig abnormitet eller
sinnessjukdom, vanligen åtföljd av internering på hospital.
Under de senaste 25 åren har den kriminalpolitiska
utvecklingen medfört ett flertal nya behandlingsmetoder.
Minderåriga brottslingar kunna göras till föremål för
uppfostran i stället för straff; första-gångs-förbrytare
kunna dömas villkorligt; abnorma förbrytare kunna
intagas på förvaringsanstalt för obestämd tid; vissa
återfallsbrottslingar kunna interneras på särskild anstalt,
likaledes på obestämd tid; vissa alkoholbrottslingar
kunna efter straffriförklaring intagas på
alkoholistanstalt; dessutom kunna sinnessjuka och själsligt
abnorma straffriförklarade intagas på hospital; det finnes
alltså numera sju olika behandlingsformer i stället för
endast två före 1906.
Denna utveckling av de kriminalpolitiska resurserna
har medfört att en viss stigande procent av de
brottslingar som komma inför domstol undandragas den
vanliga straffbehandlingen och bli föremål för olika slags
specialbehandlingar. Men trots det att den vanliga
straffbehandlingen endast är en av sju möjliga åtgärder
så intar den dock alltjämt ett slags
första-rangs-ställning. Straffet är fortfarande den "normala"
reaktionen på brott och alla de övriga metoderna äro mer eller
mindre "undantag" vilka tagas i övervägande endast
när särskilda omständigheter föreligga. Endast i fråga
om minderåriga samt första-gångs-förbrytare gäller,
måhända, att specialbehandlingen — uppfostran resp.
villkorlig dom — tages i betraktande såsom likvärdig
med den normala straffbehandlingen. Detta straffets
primat bland de olika kriminalpolitiska åtgärderna är
synnerligen olyckligt och så mycket mindre motiverat
som straffbehandlingens beskaffenhet ju enligt en bister
erfarenhet gjort den till den minst önskvärda av alla
kriminalpolitiska åtgärder.
Orsakerna till denna mindre önskvärdhet äro
mångahanda. Straffet avser principiellt att tillfoga lidande.
Fångvårdstjänstemannen har sålunda till väsentlig
uppgift att tillse att detta lidande verkligen kommer till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
