Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artiklar - Penningväsendet och dess olösta problem. Av professor G. Westin Silverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. WESTIN SILVERSTOLPE
genom ständigt nya pappersmyntemissioner kommendera
till sig varor och tjänster; hindrar det, att man under
mer anständiga förhållanden söker nå fram till ett
förnuftigt penningväsende i form av en omsorgsfullt vårdad
pappersmyntfot ?
Så alldeles enkel är saken emellertid inte.
Statsmakterna kunna inte genom ett enda penndrag bestämma,
hur mycket pappersmynt som skall få komma ut i
marknaden. Det måste vara centralbankens — i vårt land
Riksbankens — sak att sköta penningväsendet, vare sig
det utgöres av en guldmyntfot eller en pappersmyntfot,
ty penning-väsendet är i det moderna näringslivet direkt
sammankopplat med kreditväsendet. Vid guldmyntfot
reglerar centralbanken mängden av med guld inlösliga
sedlar i proportion till guldförrådet, begagnande sitt
växeldiskonto som ett medel att på lämpligt sätt
begränsa anspråken på lån och därmed på sedlar; det är
ju genom centralbankens utlåning som sedlarna finna
vägen till marknaden. Det går till på liknande vis, när
man rör sig med pappersmynt, alltså sedlar, som inte
inlösas med guld. Centralbanken har även i så fall att
med diskontopolitikens hjälp söka bestämma över
penningmängd och prisnivå.
Nåväl, säger man, det bör ju inte vara svårare att
med diskontots hjälp hålla den önskade kursen än det
är att styra ett fartyg med lätta vridningar på ratten.
Om partiprisindex eller levnadskostnadsindex visar
ansatser till stegring, har man att höja diskontot och
tvinga tillbaka anspråken på lån och betalningsmedel,
varmed i sinom tid måste följa, att prisstegringen
avstannar. En tendens till prisfall mötes tvärt om med
en diskontosänkning, som stimulerar företagsamheten
och ökar anspråken på lån, varmed en större mängd
betalningsmedel kommer i rörelse.
Ja, så enkelt borde det vara, men så enkelt är det inte.
Det finns någonting, som heter konjunkturväxlingar,
och bistra erfarenheter ha lärt oss, att konjunkturerna
ha förmåga att dra iväg med varupriserna på ett sådant
sätt, att även den mest omsorgsfulla penningpolitik
kommer till korta. När ett konjunkturomslag till det sämre
uppenbarar sig och företagarna i allt vidare kretsar
tappa tilltron till framtiden, infinner sig ett allmänt
prisfall, som liksom närer sig själv och växer sig större,
vad penningväsendets ledare än ta sig till. Man må
sänka utlåningsräntorna till närheten av noll — det hjäl-
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
